Japan i en politisk lågkonjunktur
Hej,
Det är turbulenta tider i Japan, inte bara inom ekonomin utan också inom politiken. I det här inlägget berättar jag kort om de senaste årens regeringsskiften och det sjunkande förtroendet för Japans politiker.
Just nu är Taro Aso preiäminister i Japan, han är den tredje premiärministern på två år. Taro Aso tillhör det liberaldemokratiska partiet (LDP), som är Japans största parti. Enligt Wikipedias engelska version har LDP suttit vid makten större delen av tiden sedan de bildades för över 50 år sedan, något som gör dem till ett av de mest genomgående framgångsrika partierna i den demokratiska världen.
Efter solsken kommer regn: Japans politiker tappar i förtroende
Fram till 2006 satt Junichiro Koizumi vid makten. Han var väldigt populär och ledde, år 2005, enligt brittiska BBC News LDP till den största seger som partiet någonsin skådat. Men som A.A. Milnes figur Nalle Puh säger: ”Allt som kommer upp måste komma ner”. Efter Koizumi har premiärministrarna bytts ut på löpande band:
-
Shinzo Abe (2006-2007), Japans yngste premiärminister någonsin avgick på grund av skandaler, katastrofval till överhuset och en personlig kollaps berättar Svenska Dagbladets ledare ”Ännu en regeringschef avgår”.
-
Yasuo Fukuda (2007-2008), ”lyckades sedan varken ingjuta framtidstro hos väljarna eller hantera de oppositionella demokraterna” berättar samma artikel. Fukuda och hans regering hamnade i ett parlamentariskt dödläge: de flesta av deras lagförslag röstades ner eftersom oppositionen hade majoritet i överhuset. De tappade stödet hos opinionen snabbt och även Fukuda avgick, efter ett knappt år vid makten.
Taro Aso – ännu en impopulär premiärminister
Nuvarande premiärministern Taro Aso tillträdde sin post i september förra året, och redan har hans populäritet minskat kraftigt. Endast 9,7 % av de tillfrågade i en opinionsundersökning utförd av en privat tv-kanal stödjer honom, uppger nyhetssajten Nyheter24.se. Anledningar till det sjunkande folkliga stödet kan vara:
-
Trots de fyra stödpaket på miljontals yen som Asos regering lagt fram sedan i somras, så sjunker BNP-tillväxten kan vi läsa i Svenska Dagbladets artikel ”Rekordsvagt år i Japan”.
-
I artikeln ”Bumbling Taro Aso becomes Japan’s answer to George Bush” på brittiska tidningen Sunday Times webbsida, kan vi läsa om en del av de grodor Aso har gjort. Det låter kanske inte så farligt att säga fel ibland, men Aso har inte råd med onödiga misstag och i alltför många tal har det smugit sig in fel som ändrat hela innebörden – vilket grodor ofta gör.
-
Dessutom har Aso svårt att hålla ihop sitt parti. Aktie- och ränteinformationssajten Morningstars redaktör Jonas Lindmark skriver att det är stora splittringar inom LDP: de konservativa och de reformvänliga drar åt olika håll.
Blir det kanske bättre om oppositionen får ta över?
Nyval kommer att hållas någon gång i höst, och då kanske det bli totalt maktskifte. Men frågan är om det blir bättre om det största oppositionspartiet, Japans demokratiska parti (DJP), skulle vinna valet? Svaret är inte ett tungandet ja. Morningstars redaktör Jonas Lindmark skriver i artikeln ”Ny politik krävs i Tokyo” att DJP har samma splittringsproblem som LDP och att det bästa kanske vore att båda partierna delade sig och började om på nytt. Det skulle ge väljarna klarhet i vad de varkligen röstar på, men å andra sidan är det kanske inte den bästa tidpunkten med tanke på den ekonomiska situationen.
Japans har alltså inte bara ekonomiska problem, utan helt klar även politiska. Nu fär vi se vad vi kan få ut av det här…
Godnatt, vi ses imorgon
/Camilla
andreastuart are discussing. 
andreastuart 22:36 den 05 maj 2009 Direktlänk |
Snygg sammannfattning, Camilla!
Då jag också tittat på Japans politiska system, tänkte jag nu komplettera med ett exempel på en konsekvens av LDP:s långvariga maktdominans, även detta funnet i Wikipedias engelska artikel om Japans politiska system.
Under sina många år vid makten, har partiet dragit till sig eliten av byråkrater, affärsmän, journalister, jordbrukare, studenter, m.m och skapat ett ”förbund” med dessa makthavare. Detta har resulterat i att de politiska besluten i många fall har fattats till elitens fördel och att den demokratiska processen har hamnat i bakgrunden.
En konsekvens av detta såg världen under slutet av 1980-talet, då den politiska oförmågan att ta tag i bankkrisen blev uppenbar. Detta gjorde att krisenshanteringen blev en väldigt utdragen process – över tio år tog den – till skillnad från andra länder, exempelvis Sverige.
Denna utdragna process var en av huvudorsakerna till att 1990-talet blev ett förlorat decennium för Japan, med en nästintill obefintlig tillväxt och stora skulder.
/Andrea