Brev till finansminstern: 5 lösningar på den ekonomiska krisen i Japan

Herr finansminister,

Med anledning av den pågående recessionen i Japan skriver jag nu detta brev för att föreslå fem förslag för att Japan skall kunna ta sig ur denna kris.

Efter att ha tittat på BNP-ekvationen (BNP = C + G + I + (Ex – IM)), har jag kommit fram till att det som framförallt brister i ekvationen är konsumtionen. Den dåliga konsumtionen orsakas av det utbredda sparandet. Utifrån detta tänker jag föreslå mina första två lösningar.

Sparandet förekommer främst bland Japans äldre befolkning (”60 % av sparandet innehas av japaner över 60 år” skriver jag i mitt inlägg ”Var i det japanska systemet ska åtgärderna sättas in?”). Men som man brukar säga; man kan inte lära en gammal hund sitta. Att motivera de äldre att spendera sina pengar tror jag kan bli svårt. Istället kan man motivera dem att ge pengarna till sina yngre släktingar, då den yngre generationen är mer benägen att konsumera.

I mitt inlägg ”Var i det japanska systemet ska åtgärderna sättas in? ” refererar jag till en artikel från ”The Economist”  där journalisten skriver att gåvor i form av pengar beskattas lika högt som en inkomst. På grund av detta är de äldre inte alltför benägna att ge bort pengar – det är ju mer ekonomiskt att fortsätta spara än att skänka bort dem. Därför föreslår jag, i enighet med journalisten på ”The Economist” minskad skatt på ekonomiska gåvor.

För att fortsätta på ämnet ”översparande”, refererar jag till min inläggsserie kring ämnet, i vilken jag tar upp orsakerna till sparandet. En av dem är oron inför risken att de yngre generationerna inte kommer att ha råd att försörja dem, då Japans demografiska tillväxt är negativ, med en mortalitet som är större än nativiteten. Mitt andra förslag blir därför att staten sätter in en finanspolitisk åtgärd genom att tillämpa det svenska systemet med barnbidrag för att uppmuntra frambringandet av barn ”made in Japan”.

Mina tre sista åtgärdsförslag har med den minskande exporten, den ökande arbetslösheten och med det japanska politiska systemet att göra.

En annan faktor som oroa japanerna och får dem att spara, är deras oro över avskaffandet av livstidsanställningarna, med resultat att de tvingas gå utan jobb. I en artikel på DI rapporteras om den ökande arbetslösheten i Japan. Utifrån denna, blir mitt tredje åtgärdsförslag att staten sätter in någon form keynesiansk lösning, då fler arbetstillfällen behöver skapas.

”Ökad export är ett måste” heter ett av Louises inlägg. Rubriken på det blir mitt fjärde åtgärdsförslag. Som jag tar upp i min kommentar på det inlägget, kan detta bli svårt att göra, då den sjunkande efterfrågan utomlands dels orsakas av den pågående finanskrisen, men också av att yenen blivit så dyr.

I samma kommentar konstaterar jag att möjligheterna att påverka valutans värde ligger bortom statens makt. För att kunna minska värdet på en valuta krävs fast växelkurs, så att man kan devalvera. Därför har jag inget konkret förslag på hur problemet med den dyra valutan skall åtgärdas, men en valutapolitisk åtgärd bör tas fram.

Under den tid som jag har studerat Japans ekonomiska situation, har jag vid ett flertal tillfällen slagits av hur bristfällig finanspolitiken är, för att inte tala om vilken låg tilltro folket har till sina politiker. Som jag skriver i mitt inlägg ”Del 1: dåliga erfarenheter”, har Japan under de senaste åren varit med om tre allvarliga finansiella kriser som staten mer eller mindre sopat under mattan, istället för att ta tag i dem. Detta har lett till både att folkets tilltro för politikerna minskat, men också till att ett dysfunktionellt ekonomiskt system upprättats. Jag anser att det politikerna bör se över det ekonomiska systemet.

Med hjälp av ovanstående anser jag att den ekonomiska krisen i Japan kan mildras.

/Andrea

(3: Ränta och växelkurs)

Det här inlägget handlar om vad man skulle kunna göra, men som av en eller annan anledning inte fungerar i Japan.

Om Japan haft en högre ränta hade de kunnat sänka den

En vanlig lösning för att sänka värdet på sitt lands valuta är att ta till en klassisk, penningpolitisk metod: centralbanken sänker räntan. En sänkt ränta ger sänkt värde på valutan eftersom ränta är priset på pengar.

Tyvärr kan vi stryka det alternativet på en gång eftersom Japan inte kan sänka sin ränta mycket mer utan att den blir negativ.

Om Japan hade haft fast växelkurs hade de kunnat devalvera

… så hade de kunnat devalverar, det vill säga skriva ner sin valutas värde. Men devalvering fungerar bara när man har fast växelkurs och Japan har rörlig växelkurs.

Fast växelkurs innebär att man knyter sin valuta till en annan (eller flera andra i en så kallad valutakorg), det vill säga centralbanken talar om precis vad en yen ska vara värd i förhållande till till exempel dollarn. När man devalverar bestämmer centralbanken ett lägre värde på valutan. En rörlig växelkurs innebär att kursen styrs av marknaden och alltså hela tiden förändras i förhållande till andra valutor.

/Camilla

2: Underskott i bytesbalansen

Ett samtal med min bror ledde fram till nästa lösning: skapa underskott. Den här idén för att sänka värdet på valutan kan låta konstig, men låt mig förklara. Ett underskott i budgetbalansen, det vill säga större import än export, är precis vad Japan har idag och kan vara en lösning.

Japanen och amerikanen

Vi antar att en japan importerar en vara från USA, då vill ju amerikanen ha betalt i dollar, sin egen valuta, inte så konstigt. Alltså måste japanen köpa dollar och det gör de av, förslagsvis, en annan amerikan. Japanen byter till sig dollar mot att amerikanen får ett av hans hus i Tokyo. Är ni med så långt? Men amerikanen vill inte ha det här huset i Tokyo, så han säljer det, och får yen. Men eftersom han bor i USA vill han inte ha yen heller, utan dollar, så han växlar.

Större skala leder till säljtryck på yenen…

Nu antar vi att det här bytet av utländsk valuta mot tillgångar à tillgångarna säljs och bli yen à yenen växlas till dollar sker i mycket större skala. Alla, om vi fortsätter med exemplet, amerikanare kommer att vilja sälja sina fastigheter och växla till dollar vilket sätter ett högt säljtryck på yenen.

… alltså sjunker värdet på yenen

Yen är en rörlig valuta, dvs. den bestäms av marknaden: i princip av utbud och efterfrågan. När alla amerikanarna vill sälja sina hus i Tokyo för att få dollar sjunker efterfrågan på yen och då sjunker värdet på valutan.

Men…

Japp, jag har ett ”men” på den här också. Det här är en väldigt bra teori, för i teorin finns alltid en balans och perfekta lägen. I praktiken går det inte riktigt så här smidigt, processen fördröjs och det finns säkert tusen faktorer som spelar in eftersom allting hänger ihop.

Men jag gillar teorin.

/Camilla

1: Få igång carry traden igen!

För att hitta en annan lösning kan vi titta på varför steg valutan så kraftigt. Även här finns det fler än en förklaring, men det finns en som tagits upp här på bloggen av Emelie: carry traden som vände.

Emelie förklarade att när de som utnyttjat Japans extremlåga ränta och tagit stora lån i yen betalade tillbaka pengarna vände utflödet av valuta till ett inflöde och yenens värde steg. En lösning borde alltså vara att få igång carry traden igen.

Förutsättningarna för carry Trade är låg valuta, vilket vi kan checka för eftersom Japans styrränta ligger på 0,1 %. Nackdelar är att:

-          Just nu är inte många pigga på att investera eftersom ekonomin globalt är så dålig.

-          De som använder sig av carry Trade vill ju ta lån med låg ränta för att kunna investera i en hög ränta. Men nu sänker centralbanker runt om i världen sina räntor för fullt.

Återkomsten av carry Trade tycker jag känns som något som vore bra, men det verkar inte så aktuellt just nu. Vi får väl se hur saker och ting utvecklar sig…

/Camilla

Som sagt; en ökning av exporten skadar inte!

Ett av Japans stora problem just nu är den minskande exporten – det håller jag helt med Louise om. Den har halverats sedan slutet av 2008, vilket har gjort att Japans bytesbalans nu är negativ. Negativ bytesbalans betyder större import än export vilket ger en minskning av BNP eftersom BNP = C + G + I + (Ex – IM)

Orsaker till exportminskningen

Till exportminskningen finns det flera orsaker. En av dem är de stigande råvarupriserna som pressade upp priserna redan före krisen. En annan är yenens stigande värde. Yenens värde har ökat kraftigt mot både dollarn och euron det senaste halvåret.

Lösningen

Så, en lösning för att få igång exporten är att minska värdet på valutan. Och nu till det verkliga problemet: hur gör man det?

Den frågan ska jag försöka svara på nu. För att inte få ett alldeles för långt inlägg delar jag upp det och kör en miniserie à la Andrea

/Camilla

Heeej!

Okej sorry att jag har varit inaktiv på sista tiden men jag varit tvungen att fokusera på att inte få ig i naturkunskap! Men nu är jag här iallafall!

Så lösningar…..!

Jag har egentligen inte så mycket att säga förutom att jag håller med er i de lösningar som ni har föreslagit.

Precis som Louise skrev i sitt inlägg ”Japanen måste börja konsumera” så måste det japanska folket att börja konsumera och sluta spara. Jag tror att detta kommer att vara extra svår för japanerna eftersom de är så vana vid att spara. Om man jämför med till exempel amerikanarna som är så bra på att konsumera så ha de det mycket lättare att gå in i en affär och köpa saker utan att få dåligt samvete. Amerikanerna borde kanske tidigare ha lärt sig att spara av japanerna och japanerna borde ha lärt sig att konsumera av amerikanerna.
Anyways…. Japanerna måste alltså börja konsumera för att få igång cykeln igen så att Japans BNP kan öka.

Sedan tror jag även, vilket Camilla skriver om i en kommentar till Andreas inlägg ”Var i det japanska systemet ska åtgärderna sättas in?”, att den japanska politiken måste förbättras. Jag skrev i mitt inlägg ”Sammanfattning – politiska konsekvenser” om hur politiken har påverkat finanskrisen i Japan. I inlägget skrev jag bland annat att jag tror att Japans ekonomi och politik går hand i hand. Jag tycker att det verkar som att politikerna i Japan inte klarar av pressen när det går dåligt och då inte kan föra landet ur krisen. De japanska politikerna måste ta sig själv i kragen och ta sina arbeten seriöst. De måste få folket att tro på sina ledare. Precis som Obama har fått det amerikanska folket att göra. Jag tror att bristen på förtroende till ledarna leder till att befolkningen inte vill konsumera. Folket är rädda för finanskriser tror inte att politikerna kommer att se till så att landet tar sig ur krisen, därför sparar de heller.

 

Förlåt för att detta inlägg är jätterörigt men jag är lite splittrad just nu!

Emelie Wenthzel

Ökad export är ett måste

Japan är beroende av sin export, den utgör en stor del av landets BNP. Enligt swedenabroad.com var Japans exportandel 15 % av BNP år 2006. För att kunna komma ur krisen måste Japans export öka, punkt slut.

 Enda sättet för exporten att öka är om efterfrågan, d.v.s. köpkraften, hos Japans exportländer ökar igen. Eftersom vi lever i en global ekonomi påverkas alla av alla. USA är en stor del i världsekonomin, så mycket hänger på att deras ekonomi ska komma på fötter för att resten av världen ska kunna göra det.

Eftersom USA är ett av de största exportländerna för Japan blir de nödvändiga konsumenter i krisen för att Japans ekonomi ska kunna komma igång igen.
Ett alternativ är kanske att sänka priset på de japanska exportvarorna så att fler länder känner vilja att köpa dem?

Med en ny president i USA, Barack Obama, kommer vi förhoppningsvis se en förändrad ekonomi i USA och därmed gå en ljus framtid till mötes, Japan likaså.

Har ni några förslag på hur man kan öka exporten bland Japans exportländer?

/Louise

Källkritik: tidningar

Jag tänkte att vi kunde diskutera några av de nyhetstidningar vi har använt här på vår blogg. Jag skriver lite så kan ni fylla på med det ni tycker fattas, så får vi igång en liten diskussions kring användandet av våra källor.

Jag har t.ex. använt mig av:

-          Dagens Nyheter

-          Dagens Industri

Dagens Nyheter

På http://www.dn.se kan man läsa att tidningen grundades 1864 och att det är den enda riksspridda morgontidningen i Sverige idag, d.v.s. Sveriges största morgontidning. På wikipedia kan man läsa att Dagens nyheter är vad man kallar ”oberoende liberal” (vilket är en term som beskriver hur ledarsidorna i tidningen ligger till på en politisk höger-vänsterskala enligt wikipedia).

Så när man läser ledarsidorna i Dagens Nyheter ska man alltså förhålla sig kritiskt eftersom skribenten ofta skriver ur ett visst åsiktsperspektiv, ett subjektivt perspektiv.

Men många artiklar som jag använt mig av på DN har varit rena skära nyhetsartiklar, d.v.s. inga debattinlägg, som jag tycker känts mycket pålitliga och objektiva. Eftersom DN:s syfte är att informera sina läsare om nyheter som hänt i världen känns det inte riktigt som att de skulle ljuga ihop saker;). Men självklart ska man alltid läsa saker med kritiska ögon.

Dagens Industrin

På http://www.di.se kan man läsa att Dagens Industri på nätet är Sveriges största ekonomisajt. De skriver att de har över 1 miljon unika besökare i veckan.

Med så många läsare i veckan är det ett måste att vara seriös och pålitlig, så därför känner även jag mig trygg när jag läser deras artiklar.

 

Fyll gärna på nu kära bloggkamrater! Eller utred andra källor;)

/Louise G

Var i det japanska systemet ska åtgärderna sättas in?

Jag tänkte nu komma med ett förslag till lösning på den ekonomiska krisen i Japan utifrån BNP-ekvationen; BNP = C + G + I + (Ex – IM). Utifrån denna kan man titta på var lösningsåtgärder behövs.

Statlig konsumtion?

Med hjälp av G (statlig konsumtion) har den japanska regeringen redan försökt att göra något åt situationen med hjälp av en keynesiansk lösning: tre stora stimulanspaket, vilket jag skrivit om i mitt inlägg ”Japans ekonomiska situation”. Detta åtgärdsförsök ledde dock inte till några större positiva förändringar.

Investeringar?

I (investeringar i realkapital) känns inte heller som en rimlig lösning – om det inte finns någon som konsumerar varor och tjänster, varför lägga ner pengar på att förbättra möjligheterna att producera dessa?

Konsumtion!

Min slutsats blir att C (konsumtion) är det område där förslag på lösningar behövs. För att öka konsumtionen, krävs att japanerna minskar sitt sparande, då inkomstutvecklingen i de japanska hushållens sjunker, vilket jag tittat på i mitt inlägg ”Konsekvenser utifrån BNP-ekvationen”.

Sparandet är problemet

Problemet är alltså ”översparandet” bland de äldre (60 % av sparandet innehas av japaner över 60 år) vilket resulterar i att japanen inte ökar sin konsumtion. En lösning till detta problem fann jag för någon vecka sedan i en artikel i tidskriften ”The Economist” .

Enligt journalisten är en av förklaringarna till det höga sparandet bland de äldre att finansiella gåvor beskattas lika högt som en inkomst. Alltså, om de äldre önskar ge pengar till sina yngre släktingar, hindras de av höga skatter. De känner antagligen att det är lika bra att spara pengarna istället för att ge dem till den yngre generationen (vilken sannolikt har större intresse av att konsumera).

Så, vad bör göras för att minska de äldres sparande?

För att åtgärda detta, föreslår journalisten att beskattningen av gåvor bör reduceras och andra förändringar i skattesystemet som missgynnar sparande bör göras. Han skriver även att reformer av pensionssystemet samt vården är lämpligt. Se även min kommentar.

/Andrea

Definitioner av ekonomiska termer, del 2

Keynesianism: ”riktning inom nationalekonomin uppkallad efter John Maynard Keynes; uppstod under 1930-t. Exempelvis anser keynesianismen att politikerna främst genom finanspolitiska åtgärder, t.ex. i skatter, kan påverka den ekonomiska situationen i ett land och därigenom skapa hög sysselsättning”.

Alltså skulle en keynesiansk åtgärd kunna innebära att staten bygger nya vägar och därigenom skapar fler arbetstillfällen. 

En klassisk lösning: detta har jag valt att tolka som en lösning utifrån klassisk nationalekonomi, då det är rubriken för artikeln på Wikipedia som Kristina har länkat till.

Förutsättningar för klassisk nationalekonomi är enligt dess upphovsmän Adam Smith, David Ricardo, John Mills och Jean Baptiste Say:

-          perfekt konkurrens: det är lätt att gå in och ut i en marknad. Monopol förekommer inte och priser och löner är fritt rörliga både upp och ner.

-          perfekt information: alla har samma tillgång till information för att fatta bästa möjliga beslut.

-          full sysselsättning: arbetslöshet förekommer inte.

Man kan alltså konstatera att en ekonomi som bygger på denna klassiska nationalekonomi bara existerar i teorin.

Jag hamnade under mitt sökande efter definitionen till ”klassisk lösning” på ett annan ekonomisk teori kallad monetarismen, vilken är en ”nationalekonomisk teori som betonar penningmängdens betydelse för prisnivån”.

Med andra (Wikipedias) ord: ”statens uppgifter var att se till att utbudet av betalningsmedel i ekonomin är stabilt. /../ På lång sikt kan staten inte påverka arbetslösheten och på kort sikt är arbetslösheten förväntansberoende.”

/Andrea