Olika bolånesystem

Efter att ha läst Lollos inlägg Kreditinstitutionernas fall, mindes jag att jag någonstans läst om ett fenomen som utgör ytterligare en orsak till varför det gått sämre för de amerikanska kreditinstitutionerna än för de europeiska. Detta inlägg behandlar alltså en orsak och de olika konsekvenser som orsaken leder till i olika delar av världen.

Det skulle ha blivit en kommentar, men då det färdiga materialet var längre än sjäva inlägget som kommentaren var ämnad för, fick det bli ett eget inlägg. Håll i er nu, för det här är intressant!

Det europeiska systemet
Om en svensk belånar sitt hem och sedan inte kan betala tillbaka, tar banken säkerheten. Om säkerhetens värde understiger lånet, är låntagaren fortfarande skyldig banken pengar (mellanskillnaden).

Det amerikanska systemet
I USA däremot, räcker det normalt för låntagaren att lämna ifrån sig säkerheten. Det spelar ingen roll om värdet på denna understiger lånet – så fort låntagaren lämnat sin pant till banken, är låntagaren fri från skuld. Detta gör att kreditinstitutionerna ensamma får stå för mellanskillnaderna.

Nackdel med det amerikanska systemet
Nackdelen med det amerikanska systemet är att nationens kreditinstitutioner snabbare får problem, då amerikanarna är nöjda med att ha lämnat sin pant till banken, och låta någon annan stå för mellanskillnaden.

I tider som dessa, när värdena på bostäder (säkerheter) fallit så kraftigt, och låntagare lämnat sina säkerheter i pant till kreditinstitutionerna, har dessa ensamma fått stå för mellanskillnaden. Då mellanskillnaderna utgjort enorma summor, har bankerna som resultat av detta gått omkull.

Fördel med det amerikanska systemet
Om en europeisk låntagare lämnat ifrån sig sin bostad och får veta att värdet på denna är otillräckligt, tvingas europén så långt det är möjligt att på något sätt betala in mellanskillnaden, tillskillnad från den amerikanska låntagaren, som är fri från skuld så fort säkerheten är lämnad till banken.

Så, när stormen är över och solen skiner igen, vem är mest benägen att ta nya lån? Då europén förhoppningsvis har lärt sig någonting av sitt beteende, skulle jag vilja påstå att det är amerikanen. På så sätt kommer den amerikanska ekonomin fortare på fötter, eftersom att folket är villigare att göra nya investeringar – ta nya lån.

/Andrea

Diagrammet!!!!!

Okej nu har jag varit i kontakt med skaparen av detta diagram och jag har tillåtelse att publicera det på vår blogg.
Jag hittade det på en blogg som är skriven av en spanjor som bor i Tokyo sedan fyra år tillbaka. Författaren är intreserad av Japan och finanskrisen, och det är just detta som bloggan handlar om. Han har skrivit ett inlägg om hur Japan och USA och Europa hade påverkat varandra i finanskrisen och han har även gjort ett diagram. Jag tycker att detta diagram är mycket lättförstått och kommer nu att förklara det för er.

Den vänstra sidan representerar Japan och den högra sidan representerar Europa och USA. När det är en glad gubbe så betyder det att ekonomin går bra och folket är glada. När det är en ledsen gubbe betyder det tvärom.
Längst upp på diagrammet visar det att Japans valuta är låg med låg ränta och USA:s och Europas är starka jämfört med yen. Det är nu som man ska passa på att ”carry tradea” lite eftersom räntan för yen är lägre än för dollar och euron. Amerikanerna och Européerna är glada eftersom de tjänar pengar på att handla med yen. Japanerna är också glada för deras export är hög eftersom deras valuta är billig. Sedan börjar bolånekrisen i USA och då börjar de glada minerna att minska. Räntan i Europa och USA sjunker och ”carry trade” minskar. I och med detta så stiger den Japanska valutan. Då blir Japanerna inte heller glada eftersom deras export minskar på grund av deras höga penningvärde. Enligt diagrammet står nu Japan i recession och deflation och likaså USA och Europa.

Jag åkerkommer senare igen!
Emelie Wenthzel

Finanskrisen når till Japan

När bubblan i USA sprack påverkade det som sagt många länder. Japan var dock inte ett av de första som drabbades. I början så verkade inte Japans ekonomi vara särskilt berörd av det som pågick i USA och japanska tidningar skröt om hur bra Japan var på att stå emot finanskrisen. Men precis som alla andra drabbades även Japan.

Till en början gick Japans export gick bra eftersom det var billigt för andra länder att köpa japanska varor. Som vi har konstaterat tidigare så har Japan återhämtat sig bra från 90-talsskrisen.

Under ett tag var det många banker, fonder, regeringar etc. som utnyttjade de låga räntorna genom att låna miljontals yen och växla in till andra valutor. På detta sätt tjänade de alltså pengar. Det sägs att det år 2007 fanns över en halv trillion dollar som var ”tjänade” på detta sätt. Det positiva med detta var att penningvärdet på yen sjönk vilket var till en förmån för den japanska exporten. Detta kunde förstås inte pågå i all evighet då alla miljarder som var lånade var tvungna att betalas tillbaka i yen. Det var en tickande bomb som sprack förra året och yenen ökade i värde. I juni 2008 kostade 198 yen en euro, två månader senare kunde man för en euro endast köpa 120 yen. När bolånekrisen kom slutade bankerna, fonderna och regeringarna att låna pengar från Japan och betalade istället tillbaka i yen. Detta ledde till att yenen steg i värde vilket gjorde att japanska produkter inte var lika eftertraktade på världsmarknaden eftersom de nu hade stigit i pris. Detta har, i samband med den allmänna minskade konsumtionen, lett till att japans export minskat.   

Det ena ledde till det andra och Japans BNP sjönk drastiskt. Den japanska ekonomin står idag i recession och förra årets inflation leder nu till deflation.  

Snart kommer ett inlägg om japanernas syn på det hela!

Emelie Wenthzel

Vad hände efter att låginkomsttagarna tagit lån av bankerna?

Att folk inte har pengar, inte är tillräckligt kreditvärdig, för att köpa/ta lån på ett hus, förstår vi kan leda till en ekonomisk kris för bankerna. I det här fallet har det lett till en finanskris som etablerat sig likt ett pandomiskt virus över hela världen. För just bolånekrisen är en av anledningarna till den otroligt ekonomiska kris vi befinner oss i.

De familjer i USA som tidigare inte beviljats lån p.g.a. låg kreditvärdighet får nu möjlighet att gå till sin lokala bank och ansöka om lån som sträcker sig 25 år (subprimelån). För att banken ska tjäna pengar och därmed göra vinst säljer man vidare låneskulden till Fannie Mae för hälften av ränteintäkterna (d.v.s. man får pengarna snabbare – annars kulle man behövt vänta 25 år på att få tillbaka alla pengarna av låntagarna). Låneinstitutet omvandlar sedan lånen till bostadsobligationer, säkerheten har de i bostäderna och deras värden som köps med de lånade pengarna.

Säljer vidare

Därefter säljer Fannie Mae vidare dessa skuldsedlar (obligationer) då de ses som investeringar. För detta finns s.k. investmentbanker, exempel är konkursdrabbade Lehman Brothers. För att öka riskspridningen och därmed öka chansen att göra vinst, klipper investmentbankerna ihop olika obligationspaket (CDO) ut av olika skuldsedlar (obligationer) och säljer vidare. Dessa obligationspaket blir en blandning av lite allt möjligt och därmed svåra att överblicka och hålla ordning på, man försäkrar de också hos låneförsäkringsföretag (t.ex. AIG). Vissa av paketen har väldigt höga risker och blir då svåra att sälja, man tvingas behålla de själva och gömmer då riskerna på olika plaster där de inte syns – riskabelt.

”Mer pengar, vi vill ha mer pengar”

Investmentbankerna blir lite giriga och vill tjäna ännu mer pengar genom att köpa mer skuldsedlar, men det finns begränsningar och restriktioner. Investmentbankerna lättar lite på reglerna och köper jättemycket skulder, i och med detta tar de samtidigt en stor risk.

Höjda räntor

Vid den här tiden, runt 2003-2004 börjar USA:s centralbank höja räntorna igen för att kyla av ekonomin lite (och för att dämpa inflationstrycket) vilket bidrar till höjda priser på bostäderna (i och med att det blir dyrare att låna pengar). År 2005 har man höjt styrräntan till 5,25 % och många låginkomsttagare och minoritetsgrupper som inte var kreditvärdiga i första taget, får stora svårigheter att betala tillbaka sina lån på husen.  

Mycket snart blir många av låntagarna tvungna att ge upp lånebetalningarna och överlämna sina bostäder till bankerna för att de inte har råd. I och med detta sjunker priserna något rejält eftersom det finns för stort utbud på bostäder men inte längre någon efterfrågan (för att uppnå en bra situation strävar man efter att utbud och efterfrågan möts i en balans). Detta leder till en stor kris som kallas bolånekrisen.

Konkurs för investmentbanker

Vid den här tiden börjar företag och investmentbanker gå i konkurs, bl.a. Bear Stearns som köps upp av konkurrenten JPMorgan. De infekterade obligationspaketen börjar visa sina dåliga sidor, de dåliga lånen i dessa drar nämligen ner de bra lånen. 15 september 2008 går investmentbanken Lehman Brothers i konkurs och hela världen finner sig en allt djupare kris.

 

I det här inlägget har jag använt mig mycket av Camillas pdf-fil från http://www.dn.se som hon la upp för någon dag sedan, den är mycket pedagogisk för att få en helhetsbild som ändå inbegriper det viktigaste.

/Louise

En högkonjunktur följs alltid av en lågkonjunktur

Vi kan nog alla enas om att USA har en stor roll i den pågående finanskrisen, det hör vi mycket på nyheterna och kan se i tidningarna. Det vore orättvist att påstå att de bär hela ”skulden” till den då en högkonjunktur alltid följs av en lågkonjunktur, ekonomin kan inte alltid vara på topp. Men vi kan ändå säga att de har en stor bricka med i spelet.

Som vi alla vet och som Camilla har skrivit i ett av sina första inlägg så rör sig en ekonomi i en konjunkturscykel. Ekonomin kan befinna sig i en högkonjunktur eller lågkonjunktur. Befinner man sig i en högkonjunktur kan man alltid vänta sig en nedåtgående trend efter en tid. För ekonomin kan inte jämnt och ständigt vara på topp – till slut har vi maxat produktionen och arbetsmarknaden är fullt sysselsatt. Vi kan helt enkelt inte konsumera mer och vi känner oss ”mätta”. Det är då ”bubblan spricker” och ”flaskhalsar” kan uppstå i produktionen och ekonomin ska skymta en nedåtgående trend. Hur allvarlig denna nedgång ter sig beror självklart på, i det här fallet har ekonomin i hela världen verkligen tagit sig till botten och utvecklats till en finanskris.

Vad jag vill säga med det här inlägget är att vi nog inte ska skylla allt på USA, eftersom vi alltid kan vänta en nedgång efter en högkonjunktur. Men självklart kan USA vara anledningen till att vi sjunkit ner så djupt.

Mer om detta senare! Spännande!

/Louise