Uppdateringar från maj, 2009 Visa/dölj trådning av kommentarer | Tangentbordsgenvägar

  • andreastuart 17:30 den 03 May 2009 Direktlänk | Svara
    Taggar: , , , , , , ,   

    Del 4: varför sparar japanen? 

    För att sammanfatta, orsakas japanernas höga sparkvot (med låg konsumtion som en konsekvens) av oron de känner inför framtiden.

    De sparar för att kunna förbereda sig inför risken av ytterligare ekonomiska kristider.

    De sparar för att de är rädda för att inte kunna behålla sina jobb om livstidsanställningssystemet avskaffas.

    De sparar för att kunna klara sig i framtiden då det finns en risk att de yngre generationerna inte kommer att ha råd att försörja dem.

     Dessa orsaker till sparande i kombination med ett dysfunktionellt politiskt system som japanerna inte känner någon tilltro till, samt existensen av världens största statsskuld, som bara förväntas växa. Dessa problem måste utan tvekan lösas om Japan en gång för alla ska lyckas vända den negativa spiral som landets ekonomi för närvarande befinner sig i.

     /Andrea

     
    • louisegenetay 17:38 den 03 maj 2009 Direktlänk | Svara

      Mycket bra sammanfattat Andrea!!

    • camillaodenberg 18:16 den 03 maj 2009 Direktlänk | Svara

      Verkligen!

    • Andrea 17:11 den 17 maj 2009 Direktlänk | Svara

      Tro det eller ej, men jag har hittat ännu en anledning till att de sparar. Efter en djupdykning i min artikel från ”The Economist”, har jag funnit ett stycke där journalisten skriver om ett vanskött pensionssystem och en bristfällig åldringsvård.

      Självklart är detta ytterligare orsaker till ”översparandet”, främst bland de äldre.

      • Kristina 21:44 den 17 maj 2009 Direktlänk | Svara

        Din djupdykning i det japanska sparandet är enorm!

        Det spännande är att den yngre generationen inte alls lider av samma sparmani och då kan man ju undra vad som händer med Japan när världens mest välmående gamlingar sparande (en årslön) på banken går bort…
        Sätter de yngre då sprätt på sparandet?

        Man kan också undra om inte investeringarna i Japan borde var goda, hur används pengarna? Det kan man fråga, men du svarar så skickligt på det och säger de går till att betala de dåliga statsfinanserna.

        Det är en spännande exposé som du bjuder oss på Andrea.

        Väl genomfört

  • andreastuart 16:28 den 03 May 2009 Direktlänk | Svara
    Taggar: , , ,   

    Del 2: livstidsanställningar 

    Något annat som associeras med den japanska ekonomin och arbetsmarknaden, är de så kallade livstidanställningarna, som är ett namngivet fenomen, som på japanska heter shushinkoyo. Detta innebär att japaner rekryteras från skolan hellre än från andra arbetsplatser, och stannar inom samma företag fram till pensionen. Folk som varit anställda hos flera olika arbetsgivare betraktas till och med av somliga som illojala.

    Då livstidanställningar är ett dyrt system för företagen, kommer andelen livstidsanställda i framtiden i Japan (som idag uppgår till ungefär 20 % av befolkningen) att minska.

    En undersökning gjord av JILPT år 2004 visar att 78 % av japanska arbetare gillar systemet med livstidsanställning och känner sig trygga med det. Med den här statistiken som grund, vill jag påstå att många japaner känner oro inför risken att inte kunna behålla sina jobb om detta system avskaffas, vilket skulle kunna vara en förklaring till japanernas beteende att spara.

     /Andrea

     
    • emeliewenthzel 17:16 den 03 maj 2009 Direktlänk | Svara

      Precis som du säger Andrea så är “livstidsanställning” mycket vanligt i Japan. När ekonomin nu går som den går och Japans export minskar för var dag så blir många företag tvungna att säga upp arbetare. Konkreta exempel på detta är elektronikföretaget Sony vars försäljning har gått ner 70 % och bilföretaget Toyota vars försäljning är lägst på 35 år. Dessa företag, tillsammans med många andra, har alltså blivit tvungna att säga upp anställda då löner inte kan betalas. Jag tror att japanerna har extra svårt att hantera detta eftersom de inte är vana vid uppsägning. Under den förra finanskrisen i Japan så förekom det inte, i alla fall inte på samma nivå som i dagens kris. Man skulle kunna jämföra Japans ”anställningspolitik” med ett skepp. Till skillnad från många andra utländska företag (skepp) så väljer de Japanska företagen att sjunka när lasten är för tung istället för att kasta passagerare överbord (säga upp anställda). Utländska företag (till exempel Volvo) väljer alltså att kasta passagerare överbord och kan då fortsätta att flyta. Men på senare tiden har som sagt japanska företag börjat att kasta passagerare överbord vilket leder till att befolkningen väljer att konsumera mindre och förmodligen spara mer.

      // Emelie

  • andreastuart 16:20 den 03 May 2009 Direktlänk | Svara
    Taggar: , , , , ,   

    Del 1: dåliga erfarenheter 

    Japan är ett land som gått från u- till i-land på 20 år, vilket är en väldigt hastig tillväxt. Japans historia som i-land sträcker sig tillbaka till 1960-/70-talet och är med andra ord inte så lång. En av anledningarna till japanernas sparande, är deras korta men intensiva och stormiga ekonomiska historia, som innehåller tre allvarliga recessioner:

     

    1.   Den globala ekonomiska krisen under slutet på 1980-talet, som i Japan orsakades av att en fastighets- och aktiebubbla sprack, vilket ledde till en enorm bankkris.

    2.   Mellan 1997 och 1999 led Japan av en recession orsakad av den världsdelsomfattande finanskrisen i Asien. Denna ledde till att statsskulden ökade kraftigt och att börsen föll.

    3.   IT-bubblan som sprack runt millenniumskiftet, vilken ledde till att exporten minskade och färre investeringar gjordes.

    Med tanke på detta och landets relativt korta tid som i-land, har japanerna antagligen lärt sig att spara sina pengar för att känna sig trygga inför framtiden och möjliga finanskriser.

     

    /Andrea

     
  • louisegenetay 20:32 den 29 April 2009 Direktlänk | Svara
    Taggar: AIG, Bear Stearns, , bostadsobligation, CDO, efterfrågan, , inflationstryck, investmentbank, JPMorgan, konkurs, , låneförsäkringsföretag, , , obligationer, obligationspaket, risk, riskspridning, skuldsedel, , subprimelån, , utbud   

    Vad hände efter att låginkomsttagarna tagit lån av bankerna? 

    Att folk inte har pengar, inte är tillräckligt kreditvärdig, för att köpa/ta lån på ett hus, förstår vi kan leda till en ekonomisk kris för bankerna. I det här fallet har det lett till en finanskris som etablerat sig likt ett pandomiskt virus över hela världen. För just bolånekrisen är en av anledningarna till den otroligt ekonomiska kris vi befinner oss i.

    De familjer i USA som tidigare inte beviljats lån p.g.a. låg kreditvärdighet får nu möjlighet att gå till sin lokala bank och ansöka om lån som sträcker sig 25 år (subprimelån). För att banken ska tjäna pengar och därmed göra vinst säljer man vidare låneskulden till Fannie Mae för hälften av ränteintäkterna (d.v.s. man får pengarna snabbare – annars kulle man behövt vänta 25 år på att få tillbaka alla pengarna av låntagarna). Låneinstitutet omvandlar sedan lånen till bostadsobligationer, säkerheten har de i bostäderna och deras värden som köps med de lånade pengarna.

    Säljer vidare

    Därefter säljer Fannie Mae vidare dessa skuldsedlar (obligationer) då de ses som investeringar. För detta finns s.k. investmentbanker, exempel är konkursdrabbade Lehman Brothers. För att öka riskspridningen och därmed öka chansen att göra vinst, klipper investmentbankerna ihop olika obligationspaket (CDO) ut av olika skuldsedlar (obligationer) och säljer vidare. Dessa obligationspaket blir en blandning av lite allt möjligt och därmed svåra att överblicka och hålla ordning på, man försäkrar de också hos låneförsäkringsföretag (t.ex. AIG). Vissa av paketen har väldigt höga risker och blir då svåra att sälja, man tvingas behålla de själva och gömmer då riskerna på olika plaster där de inte syns – riskabelt.

    ”Mer pengar, vi vill ha mer pengar”

    Investmentbankerna blir lite giriga och vill tjäna ännu mer pengar genom att köpa mer skuldsedlar, men det finns begränsningar och restriktioner. Investmentbankerna lättar lite på reglerna och köper jättemycket skulder, i och med detta tar de samtidigt en stor risk.

    Höjda räntor

    Vid den här tiden, runt 2003-2004 börjar USA:s centralbank höja räntorna igen för att kyla av ekonomin lite (och för att dämpa inflationstrycket) vilket bidrar till höjda priser på bostäderna (i och med att det blir dyrare att låna pengar). År 2005 har man höjt styrräntan till 5,25 % och många låginkomsttagare och minoritetsgrupper som inte var kreditvärdiga i första taget, får stora svårigheter att betala tillbaka sina lån på husen.  

    Mycket snart blir många av låntagarna tvungna att ge upp lånebetalningarna och överlämna sina bostäder till bankerna för att de inte har råd. I och med detta sjunker priserna något rejält eftersom det finns för stort utbud på bostäder men inte längre någon efterfrågan (för att uppnå en bra situation strävar man efter att utbud och efterfrågan möts i en balans). Detta leder till en stor kris som kallas bolånekrisen.

    Konkurs för investmentbanker

    Vid den här tiden börjar företag och investmentbanker gå i konkurs, bl.a. Bear Stearns som köps upp av konkurrenten JPMorgan. De infekterade obligationspaketen börjar visa sina dåliga sidor, de dåliga lånen i dessa drar nämligen ner de bra lånen. 15 september 2008 går investmentbanken Lehman Brothers i konkurs och hela världen finner sig en allt djupare kris.

     

    I det här inlägget har jag använt mig mycket av Camillas pdf-fil från http://www.dn.se som hon la upp för någon dag sedan, den är mycket pedagogisk för att få en helhetsbild som ändå inbegriper det viktigaste.

    /Louise

     
    • Kristina 10:50 den 01 maj 2009 Direktlänk | Svara

      Snyggt Louise, jag lade in en tackback till Dn på ditt inlägg.

c
skapa ett nytt inlägg
j
nästa inlägg/nästa kommentar
k
föregående inlägg/föregående kommentar
r
svara
e
redigera
o
visa/göm kommentarer
t
gå till toppen
l
gå till inloggning
h
visa/göm hjälp
skift + esc
avbryt
Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.