Lågt förtroende för politikerna skadligt för ekonomin

Oron inom japansk politik är en av orsakerna till att ekonomin försämras där just nu. Förtroende är något av ett nyckelord inom både politik och ekonomi och just nu är förtroendet för Japans politiker väldigt lågt.

Förtroende och politik

Utan förtroende kan politiker i en fungerande demokrati inte bli valda, eftersom hela konceptet med demokrati är att folket ska styra och därför väljer sina ledare. Japans förre finansminister avgick just därför att han förlorat sitt förtroende och sitt anseende efter att ha verkat full på en presskonferens. Förlorat förtroende var delvis anledning till att två premiärministrar i Japan avgått under en tvåårsperiod. Det är också skälet till att Taro Aso, Japans nuvarande ledare kanske inte kommer att bli omvald i höst. Folket litar helt enkelt inte på att han kan klara av att styra landet, vilket Andrea Stuart skrev i en kommentar här på bloggen.

Japanerna är försiktiga

Precis lika viktigt är förtroendet inom ekonomi. Om människor är osäkra på vart marknaden är på väg blir många försiktigare, helt naturligt. Med tanke på Japans ekonomiska historia, vilken Emelie Wenthzel har skrivit om tidigare, är det inte konstigt att japanerna är extra försiktiga. Här på bloggen har Andrea Stuart diskuterat japanernas envisa sparare och Louise Génetay har berättat om deras låga konsumtion. Sedan krisen börjat är det ännu värre.

Politikernas dåliga förtroende påverkar ekonomin

Värre säger jag därför att deras låga konsumtion och höga sparande, har skapat en trög ekonomi, som är svår att få igång efter en nedgång. Det kan vi se av att det tog mer än tio år att komma upp ur den senaste finanskrisen i Japan. Och det är här politiken kommer in. Sist reagerade inte politikerna tillräckligt snabbt och kraftigt för att hjälpa upp ekonomin, och det här minns folket. De är rädda för att historien ska upprepas vilket gör att de blir ännu försiktigare: ännu lägre konsumtion och ännu högre sparande.

Slutsats

I en demokrati kan politiker inte komma någonstans utan förtroende, och förtroende eller inte spelar roll för hela samhället. Till exempel för ekonomin: om vi inte har förtroende för de som ska förvalta våra pengar, tar vi färre lån, köper mindre och blir mer på vår vakt. Jag är helt övertygad om att oron inom LDP, det otroligt låga stödet för premiärministern (och hans båda företrädare) och stödpaketen som inte tycks hjälpa, är en huvudorsak (inrikes) till att den japanska ekonomin är svag idag.

/Camilla

Del 4: varför sparar japanen?

För att sammanfatta, orsakas japanernas höga sparkvot (med låg konsumtion som en konsekvens) av oron de känner inför framtiden.

De sparar för att kunna förbereda sig inför risken av ytterligare ekonomiska kristider.

De sparar för att de är rädda för att inte kunna behålla sina jobb om livstidsanställningssystemet avskaffas.

De sparar för att kunna klara sig i framtiden då det finns en risk att de yngre generationerna inte kommer att ha råd att försörja dem.

 Dessa orsaker till sparande i kombination med ett dysfunktionellt politiskt system som japanerna inte känner någon tilltro till, samt existensen av världens största statsskuld, som bara förväntas växa. Dessa problem måste utan tvekan lösas om Japan en gång för alla ska lyckas vända den negativa spiral som landets ekonomi för närvarande befinner sig i.

 /Andrea

Del 3: sjunkande nativitet

Sjunkande födelsetal
Den sista anledningen jag tänker ta upp, som antagligen är den allvarligaste, är den sjunkande nativiteten, som i kombination med en oförändrad mortalitet ger upphov till negativ demografi.

Enligt statistik från november 2008, utgörs den japanska populationen av följande andelar:

-     0 – 14- år: 13,5 %

-     15 – 64 år: 64,1 %

-      65 år och äldre: 22,4 %

Statistik över mortalitet och nativitet
Redan här ser man att andelen ”65-åringar och äldre” är större än andelen 0-14-åringar. På CIA:s rankinglista över nativitet i olika länder, ligger Japan på plats 224 med 7,24 födda barn per 1000 människor. De innehar med andra ord placeringen som det land med världens näst sämsta nativitet. Endast Hong Kong är sämre.

CIA har även en rankinglista över mortalitet. Där ligger Japan på en 72:a plats utav 224, med 9,54 döda per 1000 invånare. 
Man säger att Japan befinner sig i det fjärde steget i den demografiska transitionen – det dör fler än vad det föds.

Problematisk framtid
Den yngre generationen av japaner står inför ett allvarligt problem: att finansiera den äldre, pensionerande generationen av 40- och 50-talister. I artikeln ”Japan – åter en ekonomi i världsklass” står det att den japanska arbetskraften kommer att falla med 10 miljoner japaner fram till år 2030, vilket kommer att innebära allvarliga problem, då det redan nu är svårt att nyrekrytera.

Detta i kombination med fallande födelsetal och med en statsskuld som utgör 180 % av BNP, utgör ytterligare en anledning för japanerna att spara: det finns ingen garanti för att de kommande, krympande generationerna kommer ha råd att försörja den åldrande generationen.

 /Andrea

Vad hände efter att låginkomsttagarna tagit lån av bankerna?

Att folk inte har pengar, inte är tillräckligt kreditvärdig, för att köpa/ta lån på ett hus, förstår vi kan leda till en ekonomisk kris för bankerna. I det här fallet har det lett till en finanskris som etablerat sig likt ett pandomiskt virus över hela världen. För just bolånekrisen är en av anledningarna till den otroligt ekonomiska kris vi befinner oss i.

De familjer i USA som tidigare inte beviljats lån p.g.a. låg kreditvärdighet får nu möjlighet att gå till sin lokala bank och ansöka om lån som sträcker sig 25 år (subprimelån). För att banken ska tjäna pengar och därmed göra vinst säljer man vidare låneskulden till Fannie Mae för hälften av ränteintäkterna (d.v.s. man får pengarna snabbare – annars kulle man behövt vänta 25 år på att få tillbaka alla pengarna av låntagarna). Låneinstitutet omvandlar sedan lånen till bostadsobligationer, säkerheten har de i bostäderna och deras värden som köps med de lånade pengarna.

Säljer vidare

Därefter säljer Fannie Mae vidare dessa skuldsedlar (obligationer) då de ses som investeringar. För detta finns s.k. investmentbanker, exempel är konkursdrabbade Lehman Brothers. För att öka riskspridningen och därmed öka chansen att göra vinst, klipper investmentbankerna ihop olika obligationspaket (CDO) ut av olika skuldsedlar (obligationer) och säljer vidare. Dessa obligationspaket blir en blandning av lite allt möjligt och därmed svåra att överblicka och hålla ordning på, man försäkrar de också hos låneförsäkringsföretag (t.ex. AIG). Vissa av paketen har väldigt höga risker och blir då svåra att sälja, man tvingas behålla de själva och gömmer då riskerna på olika plaster där de inte syns – riskabelt.

”Mer pengar, vi vill ha mer pengar”

Investmentbankerna blir lite giriga och vill tjäna ännu mer pengar genom att köpa mer skuldsedlar, men det finns begränsningar och restriktioner. Investmentbankerna lättar lite på reglerna och köper jättemycket skulder, i och med detta tar de samtidigt en stor risk.

Höjda räntor

Vid den här tiden, runt 2003-2004 börjar USA:s centralbank höja räntorna igen för att kyla av ekonomin lite (och för att dämpa inflationstrycket) vilket bidrar till höjda priser på bostäderna (i och med att det blir dyrare att låna pengar). År 2005 har man höjt styrräntan till 5,25 % och många låginkomsttagare och minoritetsgrupper som inte var kreditvärdiga i första taget, får stora svårigheter att betala tillbaka sina lån på husen.  

Mycket snart blir många av låntagarna tvungna att ge upp lånebetalningarna och överlämna sina bostäder till bankerna för att de inte har råd. I och med detta sjunker priserna något rejält eftersom det finns för stort utbud på bostäder men inte längre någon efterfrågan (för att uppnå en bra situation strävar man efter att utbud och efterfrågan möts i en balans). Detta leder till en stor kris som kallas bolånekrisen.

Konkurs för investmentbanker

Vid den här tiden börjar företag och investmentbanker gå i konkurs, bl.a. Bear Stearns som köps upp av konkurrenten JPMorgan. De infekterade obligationspaketen börjar visa sina dåliga sidor, de dåliga lånen i dessa drar nämligen ner de bra lånen. 15 september 2008 går investmentbanken Lehman Brothers i konkurs och hela världen finner sig en allt djupare kris.

 

I det här inlägget har jag använt mig mycket av Camillas pdf-fil från http://www.dn.se som hon la upp för någon dag sedan, den är mycket pedagogisk för att få en helhetsbild som ändå inbegriper det viktigaste.

/Louise

Allt började på 1990-talet i USA

Bill Clinton tillträdde 20 januari 1993 som USA president. Med mål att förändra möjligheterna för låginkomsttagare och minoritetsgrupper att få bolån för att kunna köpa egen bostad, kan han ha lagt en grund för dagens finanskris.

I början av 1990-talet beordrade den amerikanska regeringen de statligt kontrollerade bolåneinstituten Freddie Mac och Fannie Mae att ha en viss andel låginkomsttagare bland låntagarna. Dessa företag har alltså rätten att ge ut lån och lånegarantier. Clinton ville att alla skulle ha möjlighet att äga sin egen bostad i USA. En mycket fin tanke kan man tycka, men konsekvenserna har blivit mycket stora.

Jag återkommer med ett till inlägg snart!

/Louise

En högkonjunktur följs alltid av en lågkonjunktur

Vi kan nog alla enas om att USA har en stor roll i den pågående finanskrisen, det hör vi mycket på nyheterna och kan se i tidningarna. Det vore orättvist att påstå att de bär hela ”skulden” till den då en högkonjunktur alltid följs av en lågkonjunktur, ekonomin kan inte alltid vara på topp. Men vi kan ändå säga att de har en stor bricka med i spelet.

Som vi alla vet och som Camilla har skrivit i ett av sina första inlägg så rör sig en ekonomi i en konjunkturscykel. Ekonomin kan befinna sig i en högkonjunktur eller lågkonjunktur. Befinner man sig i en högkonjunktur kan man alltid vänta sig en nedåtgående trend efter en tid. För ekonomin kan inte jämnt och ständigt vara på topp – till slut har vi maxat produktionen och arbetsmarknaden är fullt sysselsatt. Vi kan helt enkelt inte konsumera mer och vi känner oss ”mätta”. Det är då ”bubblan spricker” och ”flaskhalsar” kan uppstå i produktionen och ekonomin ska skymta en nedåtgående trend. Hur allvarlig denna nedgång ter sig beror självklart på, i det här fallet har ekonomin i hela världen verkligen tagit sig till botten och utvecklats till en finanskris.

Vad jag vill säga med det här inlägget är att vi nog inte ska skylla allt på USA, eftersom vi alltid kan vänta en nedgång efter en högkonjunktur. Men självklart kan USA vara anledningen till att vi sjunkit ner så djupt.

Mer om detta senare! Spännande!

/Louise