Sammanfattning – sociala konsekvenser
Okej, så… gällande de sociala konsekvenserna som finanskrisen har lett till har jag lite svårt att generalisera det hela. För när jag tänker på sociala konsekvenser tänker jag på hur människor och familjer har påverkats osv. och detta är ju lite svårt att ta reda på som utomstående men jag ska försöka att använda mig av era inlägg samt mitt förnuft för att skriva en så bra sammanfattning som möjligt.
Om man inte tittar på Japan, utan på till exempel USA, skulle jag vilja påstå att man kan se fler sociala konsekvenser av finanskrisen då extremt många har förlorat bostäd, arbete, bil osv. Sjukvården i USA är inte heller gratis och dessa faktorer har spelat en stor roll då finanskrisen har lett till en lägre levnadsstandard.
Livstidsantällningar
I Japan ser det dock lite annorlunda ut eftersom de har så kallade ”livstidsanställningar” vilket Andrea skriver om i ett av sina inlägg. Livstidsanställningar är precis som det låter, en anställning som räcker livet ut. Andrea skriver i sitt inlägg att 78 % av japanerna känner sig trygga med detta system. Problemet är bara att det inte kommer att kunna fortsätta på detta vis i all evighet. Redan nu har förändringar skett. Det japanska teknikföretaget Sonys försäljning gått ner med 70 % och Toyota redovisade förra året den sämsta försäljningen på 35 år. Dessa företag blir nu tvungna att säga upp arbetare.
Svårt att vara arbetslös japan
Att vara Japan och bli uppsagd tror jag är värre än att vara svensk eller amerikan och bli uppsagt då man som Japan inte är beredd på det på grund av de så kallade livstidsantällningarna. I Sverige har vi relativt många arbetslösa och det finns i hjälp att få. I Japan blir det däremot svårare eftersom många företag använder sig av just livstidanställningen och därför skulle de inte nyanställa en 40-åring till exempel. Jag tror att Japanerna inte klarar av arbetsslösheten lika bra som en svensk skulle göra. Japanerna känner sig trygga med livstidsantällningarna och när det systemet inte fungerar längre känner de sig nog förvirrade. Jag vet inte hur det sociala skyddsnätet ser ut i Japan, men jag skulle inte tro att det är lika ”bra” som i Sverige.
Nu känner jag att mina ögon inte vill hålla sig öppna längre så jag kommer att avsluta här. Jag ska försöka att fortsätta imorgon. Lycka till på förhöret eller vad det nu blir.
Emelie Wenthzel
