Japan har drabbats hårt av finanskrisen och jag anser att den djupa nedgången inte kommer från USA som en konsekvens av subprimelånen, utan kommer inifrån: de främsta orsakerna till finanskrisen finns på samhällsnivå, i den ekonomiska strukturen i landet, politiska beslut etc.

För nästan 20 år sedan, 1989, drabbades Japan av en djup nedgång i ekonomin. Som vi kan läsa i Emelie Wenthzels inlägg ”Japans ekonomi de senaste 50 åren”, slog krisen till hårt och konjunkturen vände inte helt förrän efter ett drygt decennium. Då var konsumtionen låg, sparandet skyhögt och investeringarna få. Eftersom Japan av tradition är en sparande nation (något som Andrea konstaterar i sitt inlägg om BNP-ekvationen) och sparande kommer i vägen för konsumtion blir den japanska ekonomin trög att få i rullning. I oroliga tider är japanerna rädda för en upprepning av 1990-talet, som nu i efterhand kallas ”det förlorade årtiondet”. Idag ökar sparandet i takt med att konsumtionen minskar, allteftersom tiderna blir oroligare.

Dessutom litar inte japanerna på att politikerna kan hantera krisen, med tanke på hur lång tid det tog förra gången. Utan tilltro till vare sig politikerna eller ekonomin ökar sparandet hos japanska hushåll och det blir allt svårare att få igång konsumtionen. För att stävja deflationen som följde på 1989 års finanskris sänkte japanska myndigheter styrräntan. Den sänktes och sänktes och var så småningom nere på noll. Tanken var att kunna få igång konsumtionen, och när konjunkturen vände skulle man långsamt höja räntan igen. Men trenden vände långsamt, och räntan höjdes sällan och ytterst lite åt gången. Nu, nästa gång det går dåligt, sänks räntan igen. I Louise Génetays inlägg ”Sänkt ränta” kan vi läsa att Japan återigen är nere på vad som kallas för nollräntepolitik. Och inte heller nu ger det tillräcklig effekt. Japanerna är rädda. De håller hårt i sina pengar och sparar hellre än konsumerar i dåliga tider, vilket inte är så konstigt. Japanerna litar inte på att politikerna fattar rätt beslut, vilket de faktiskt inte tycks göra heller.

Det är inte krisen i USA som är huvudorsak till krisen i Japan. Japans problem kommer inifrån, genom att politikerna inte handlat tillräckligt snabbt och inte tycks ha lärt sig något sen förra gången och vad samhället tänker.

/Camilla