Brev till finansminstern: 5 lösningar på den ekonomiska krisen i Japan

Herr finansminister,

Med anledning av den pågående recessionen i Japan skriver jag nu detta brev för att föreslå fem förslag för att Japan skall kunna ta sig ur denna kris.

Efter att ha tittat på BNP-ekvationen (BNP = C + G + I + (Ex – IM)), har jag kommit fram till att det som framförallt brister i ekvationen är konsumtionen. Den dåliga konsumtionen orsakas av det utbredda sparandet. Utifrån detta tänker jag föreslå mina första två lösningar.

Sparandet förekommer främst bland Japans äldre befolkning (”60 % av sparandet innehas av japaner över 60 år” skriver jag i mitt inlägg ”Var i det japanska systemet ska åtgärderna sättas in?”). Men som man brukar säga; man kan inte lära en gammal hund sitta. Att motivera de äldre att spendera sina pengar tror jag kan bli svårt. Istället kan man motivera dem att ge pengarna till sina yngre släktingar, då den yngre generationen är mer benägen att konsumera.

I mitt inlägg ”Var i det japanska systemet ska åtgärderna sättas in? ” refererar jag till en artikel från ”The Economist”  där journalisten skriver att gåvor i form av pengar beskattas lika högt som en inkomst. På grund av detta är de äldre inte alltför benägna att ge bort pengar – det är ju mer ekonomiskt att fortsätta spara än att skänka bort dem. Därför föreslår jag, i enighet med journalisten på ”The Economist” minskad skatt på ekonomiska gåvor.

För att fortsätta på ämnet ”översparande”, refererar jag till min inläggsserie kring ämnet, i vilken jag tar upp orsakerna till sparandet. En av dem är oron inför risken att de yngre generationerna inte kommer att ha råd att försörja dem, då Japans demografiska tillväxt är negativ, med en mortalitet som är större än nativiteten. Mitt andra förslag blir därför att staten sätter in en finanspolitisk åtgärd genom att tillämpa det svenska systemet med barnbidrag för att uppmuntra frambringandet av barn ”made in Japan”.

Mina tre sista åtgärdsförslag har med den minskande exporten, den ökande arbetslösheten och med det japanska politiska systemet att göra.

En annan faktor som oroa japanerna och får dem att spara, är deras oro över avskaffandet av livstidsanställningarna, med resultat att de tvingas gå utan jobb. I en artikel på DI rapporteras om den ökande arbetslösheten i Japan. Utifrån denna, blir mitt tredje åtgärdsförslag att staten sätter in någon form keynesiansk lösning, då fler arbetstillfällen behöver skapas.

”Ökad export är ett måste” heter ett av Louises inlägg. Rubriken på det blir mitt fjärde åtgärdsförslag. Som jag tar upp i min kommentar på det inlägget, kan detta bli svårt att göra, då den sjunkande efterfrågan utomlands dels orsakas av den pågående finanskrisen, men också av att yenen blivit så dyr.

I samma kommentar konstaterar jag att möjligheterna att påverka valutans värde ligger bortom statens makt. För att kunna minska värdet på en valuta krävs fast växelkurs, så att man kan devalvera. Därför har jag inget konkret förslag på hur problemet med den dyra valutan skall åtgärdas, men en valutapolitisk åtgärd bör tas fram.

Under den tid som jag har studerat Japans ekonomiska situation, har jag vid ett flertal tillfällen slagits av hur bristfällig finanspolitiken är, för att inte tala om vilken låg tilltro folket har till sina politiker. Som jag skriver i mitt inlägg ”Del 1: dåliga erfarenheter”, har Japan under de senaste åren varit med om tre allvarliga finansiella kriser som staten mer eller mindre sopat under mattan, istället för att ta tag i dem. Detta har lett till både att folkets tilltro för politikerna minskat, men också till att ett dysfunktionellt ekonomiskt system upprättats. Jag anser att det politikerna bör se över det ekonomiska systemet.

Med hjälp av ovanstående anser jag att den ekonomiska krisen i Japan kan mildras.

/Andrea

Heeej!

Okej sorry att jag har varit inaktiv på sista tiden men jag varit tvungen att fokusera på att inte få ig i naturkunskap! Men nu är jag här iallafall!

Så lösningar…..!

Jag har egentligen inte så mycket att säga förutom att jag håller med er i de lösningar som ni har föreslagit.

Precis som Louise skrev i sitt inlägg ”Japanen måste börja konsumera” så måste det japanska folket att börja konsumera och sluta spara. Jag tror att detta kommer att vara extra svår för japanerna eftersom de är så vana vid att spara. Om man jämför med till exempel amerikanarna som är så bra på att konsumera så ha de det mycket lättare att gå in i en affär och köpa saker utan att få dåligt samvete. Amerikanerna borde kanske tidigare ha lärt sig att spara av japanerna och japanerna borde ha lärt sig att konsumera av amerikanerna.
Anyways…. Japanerna måste alltså börja konsumera för att få igång cykeln igen så att Japans BNP kan öka.

Sedan tror jag även, vilket Camilla skriver om i en kommentar till Andreas inlägg ”Var i det japanska systemet ska åtgärderna sättas in?”, att den japanska politiken måste förbättras. Jag skrev i mitt inlägg ”Sammanfattning – politiska konsekvenser” om hur politiken har påverkat finanskrisen i Japan. I inlägget skrev jag bland annat att jag tror att Japans ekonomi och politik går hand i hand. Jag tycker att det verkar som att politikerna i Japan inte klarar av pressen när det går dåligt och då inte kan föra landet ur krisen. De japanska politikerna måste ta sig själv i kragen och ta sina arbeten seriöst. De måste få folket att tro på sina ledare. Precis som Obama har fått det amerikanska folket att göra. Jag tror att bristen på förtroende till ledarna leder till att befolkningen inte vill konsumera. Folket är rädda för finanskriser tror inte att politikerna kommer att se till så att landet tar sig ur krisen, därför sparar de heller.

 

Förlåt för att detta inlägg är jätterörigt men jag är lite splittrad just nu!

Emelie Wenthzel

Var i det japanska systemet ska åtgärderna sättas in?

Jag tänkte nu komma med ett förslag till lösning på den ekonomiska krisen i Japan utifrån BNP-ekvationen; BNP = C + G + I + (Ex – IM). Utifrån denna kan man titta på var lösningsåtgärder behövs.

Statlig konsumtion?

Med hjälp av G (statlig konsumtion) har den japanska regeringen redan försökt att göra något åt situationen med hjälp av en keynesiansk lösning: tre stora stimulanspaket, vilket jag skrivit om i mitt inlägg ”Japans ekonomiska situation”. Detta åtgärdsförsök ledde dock inte till några större positiva förändringar.

Investeringar?

I (investeringar i realkapital) känns inte heller som en rimlig lösning – om det inte finns någon som konsumerar varor och tjänster, varför lägga ner pengar på att förbättra möjligheterna att producera dessa?

Konsumtion!

Min slutsats blir att C (konsumtion) är det område där förslag på lösningar behövs. För att öka konsumtionen, krävs att japanerna minskar sitt sparande, då inkomstutvecklingen i de japanska hushållens sjunker, vilket jag tittat på i mitt inlägg ”Konsekvenser utifrån BNP-ekvationen”.

Sparandet är problemet

Problemet är alltså ”översparandet” bland de äldre (60 % av sparandet innehas av japaner över 60 år) vilket resulterar i att japanen inte ökar sin konsumtion. En lösning till detta problem fann jag för någon vecka sedan i en artikel i tidskriften ”The Economist” .

Enligt journalisten är en av förklaringarna till det höga sparandet bland de äldre att finansiella gåvor beskattas lika högt som en inkomst. Alltså, om de äldre önskar ge pengar till sina yngre släktingar, hindras de av höga skatter. De känner antagligen att det är lika bra att spara pengarna istället för att ge dem till den yngre generationen (vilken sannolikt har större intresse av att konsumera).

Så, vad bör göras för att minska de äldres sparande?

För att åtgärda detta, föreslår journalisten att beskattningen av gåvor bör reduceras och andra förändringar i skattesystemet som missgynnar sparande bör göras. Han skriver även att reformer av pensionssystemet samt vården är lämpligt. Se även min kommentar.

/Andrea

Definitioner av ekonomiska termer, del 2

Keynesianism: ”riktning inom nationalekonomin uppkallad efter John Maynard Keynes; uppstod under 1930-t. Exempelvis anser keynesianismen att politikerna främst genom finanspolitiska åtgärder, t.ex. i skatter, kan påverka den ekonomiska situationen i ett land och därigenom skapa hög sysselsättning”.

Alltså skulle en keynesiansk åtgärd kunna innebära att staten bygger nya vägar och därigenom skapar fler arbetstillfällen. 

En klassisk lösning: detta har jag valt att tolka som en lösning utifrån klassisk nationalekonomi, då det är rubriken för artikeln på Wikipedia som Kristina har länkat till.

Förutsättningar för klassisk nationalekonomi är enligt dess upphovsmän Adam Smith, David Ricardo, John Mills och Jean Baptiste Say:

-          perfekt konkurrens: det är lätt att gå in och ut i en marknad. Monopol förekommer inte och priser och löner är fritt rörliga både upp och ner.

-          perfekt information: alla har samma tillgång till information för att fatta bästa möjliga beslut.

-          full sysselsättning: arbetslöshet förekommer inte.

Man kan alltså konstatera att en ekonomi som bygger på denna klassiska nationalekonomi bara existerar i teorin.

Jag hamnade under mitt sökande efter definitionen till ”klassisk lösning” på ett annan ekonomisk teori kallad monetarismen, vilken är en ”nationalekonomisk teori som betonar penningmängdens betydelse för prisnivån”.

Med andra (Wikipedias) ord: ”statens uppgifter var att se till att utbudet av betalningsmedel i ekonomin är stabilt. /../ På lång sikt kan staten inte påverka arbetslösheten och på kort sikt är arbetslösheten förväntansberoende.”

/Andrea

Definitioner av ekonomiska termer, del 1

När jag tittade på ”Uppgift 4″, kände jag ett behov att få sortera ut termerna. Därför bestämde jag mig för att skriva ett inlägg för att förklara vad alla orden betyder, dels för att lära mig själv, men också för att ni, kära bloggkamrater, vid behov ska kunna ta del av dem. Jag har delat upp detta i två inlägg.

Jag tog en titt på Nationalencyklopedins hemsida och slog upp nedanstående fetade ord. Det är från den hemsidan som citaten i ordförklaringarna kommer, om inget annat anges.

Arbetsmarknadspolitik: ”insatser på arbetsmarknaden som är en del av den allmänna ekonomiska politiken för att främja sysselsättningen”.

Alltså är en arbetsmarknadspolitisk åtgärd en åtgärd som staten sätter in för att förändra villkoren för utbud och efterfrågan på arbetskraft.

Penningpolitik: ”ekonomisk-politiska åtgärder som påverkar bl.a. penningmängd och räntenivå i ett land; bedrivs oftast av landets centralbank, i Sverige av Riksbanken.”

I Japan heter riksbanken Nippon Ginkō, och dess uppgift är samma som i Sverige; att justera räntor och mängden pengar i cirkulation.

Finanspolitik: ”förändringar i statens inkomster och utgifter som via statsbudgeten vidtas i syfte att påverka samhällsekonomin.”

Med en finanspolitisk åtgärd menas att staten korrigerar företeelser som exempelvis bidrag eller skatter.

Valutapolitik: ”växelkurspolitik, åtgärder som en centralbank vidtar för att påverka den egna valutans växelkurs mot andra valutor”.

Valutapolitik omfattar alltså påverkande av faktorer som exempelvis att höja eller sänka räntan för att justera växelkursen eller köp eller försäljning av den egna valutan.

Handelspolitik: ”i vid mening samlande benämning på alla ekonomisk-politiska åtgärder (framför allt tullar, import- och exportkvoteringar samt exportsubventioner) med vilka avsikten är att påverka utrikeshandeln i syfte att förbättra handelsbalansen, skydda en viss näringsgren mot utländsk konkurrens eller skydda konsumenterna mot vissa produkter”.

Exempel på handelspolitiska åtgärder är att ett land inför importtullar för att skydda den inhemska produktionen.

/Andrea

Sammanfattning – sociala konsekvenser

Okej, så… gällande de sociala konsekvenserna som finanskrisen har lett till har jag lite svårt att generalisera det hela. För när jag tänker på sociala konsekvenser tänker jag på hur människor och familjer har påverkats osv. och detta är ju lite svårt att ta reda på som utomstående men jag ska försöka att använda mig av era inlägg samt mitt förnuft för att skriva en så bra sammanfattning som möjligt.

Om man inte tittar på Japan, utan på till exempel USA, skulle jag vilja påstå att man kan se fler sociala konsekvenser av finanskrisen då extremt många har förlorat bostäd, arbete, bil osv. Sjukvården i USA är inte heller gratis och dessa faktorer har spelat en stor roll då finanskrisen har lett till en lägre levnadsstandard.

Livstidsantällningar
 I Japan ser det dock lite annorlunda ut eftersom de har så kallade ”livstidsanställningar” vilket Andrea skriver om i ett av sina inlägg. Livstidsanställningar är precis som det låter, en anställning som räcker livet ut. Andrea skriver i sitt inlägg att 78 % av japanerna känner sig trygga med detta system. Problemet är bara att det inte kommer att kunna fortsätta på detta vis i all evighet. Redan nu har förändringar skett. Det japanska teknikföretaget Sonys försäljning gått ner med 70 % och Toyota redovisade förra året den sämsta försäljningen på 35 år. Dessa företag blir nu tvungna att säga upp arbetare.

Svårt att vara arbetslös japan
Att vara Japan och bli uppsagd tror jag är värre än att vara svensk eller amerikan och bli uppsagt då man som Japan inte är beredd på det på grund av de så kallade livstidsantällningarna. I Sverige har vi relativt många arbetslösa och det finns i hjälp att få. I Japan blir det däremot svårare eftersom många företag använder sig av just livstidanställningen och därför skulle de inte nyanställa en 40-åring till exempel. Jag tror att Japanerna inte klarar av arbetsslösheten lika bra som en svensk skulle göra. Japanerna känner sig trygga med livstidsantällningarna och när det systemet inte fungerar längre känner de sig nog förvirrade. Jag vet inte hur det sociala skyddsnätet ser ut i Japan, men jag skulle inte tro att det är lika ”bra” som i Sverige.

Nu känner jag att mina ögon inte vill hålla sig öppna längre så jag kommer att avsluta här. Jag ska försöka att fortsätta imorgon. Lycka till på förhöret eller vad det nu blir.

Emelie Wenthzel

Sammanfattning – ekonomiska konsekvenser

Här kommer min andra sammanfattning, denna handlar om de ekonomiska konsekvenserna!

För det första är ju en självklar konsekvens av finanskrisen att Japan, och övriga världen, nu befinner sig i en lågkonjunktur, vilket Louise konkret utrycker i ett av sina inlägg. Sedan finns det lite olika orsaker som har lett till olika ekonomiska konsekvenser.

Minskad export = Minskad BNP
Bolånekrisen har bidragit till stora konsekvenser för den japanska ekonomin. Att en lågkonjunktur var på väg och att många av världens ekonomier inte hade det bra var inte en stor nyhet, men det var just bolånekrisen som nådde USA i slutet av förra året som satte igång den aktuella krisen. Många amerikanare blev av med sina bostäder och arbetslösheten ökade samtidigt som konsumtionen minskade. Den amerikanska staten var nu tvungen att försöka få ordning på sin egen ekonomi och på grund av detta minskade dess import av japanska varor. Även andra länder, framförallt i Europa, minskade importen av japanska varor eftersom deras egna ekonomier var i fara. Vad betydde detta för Japans ekonomi? Jo självklart sjönk deras export (med 27 % år 2008) och därefter dess BNP som sista kvartalet år 2008 sjönk med 12% och ledde till den ökade statsskulden som år 2008 låg på 180 % av landets BNP.

Bilindustrin
För att säkerhetsställa att en finanskris verkligen pågår kan man titta olika industrier och se hur de har påverkats. Detta har Louise gjort i två inlägg där hon först tar upp General Motors vars försäljning minskade med 45 % i oktober förra året. I samma inlägg skriver Louise att affärsvärlden hävdar att en GM-konkurs skulle kunna leda en ekonomisk depression. Hon tar även upp svenska bilmärken som Volvo och Saab som också drabbats hårt av finanskrisen och varit tvungna att ställa upp många anställda. Här kan man även titta på Japans bilindustri där det japanska bilföretaget Toyota nyligen har visat en stor försäljningsnedgång. Det man kan se genom detta är alltså att ja, finanskrisen har lett till svåra konsekvenser för bilindustrin genom deras stora förluster.

Deflation
Andrea skriver ett av sina inlägg om Japans ekonomiska situation. Här skriver hon bland annat om hur världen idag befinner sig i recession vilket hon påstår, till Japans del, beror på folkets och företagens ovilja att konsumera. Konsumenten tänker: ”Vi handlar inte idag för det blir billigare imorgon”. Detta leder, tillsammans med Japans minskade export, till att landets inkomster blir mindre och mindre och deflation uppstår.

Emelie Wenthzel

Sammanfattning – politiska konsekvenser

Här är den första sammanfattningen som alltså handlar om de politiska konsekvenserna som finanskrisen har lett till.

Japans politiska styre är inte på topp, och har inte heller varit det under ett bra tag. Camilla skrev i ett av sina inlägg att förtroendet till politikerna idag inte är stort. Under de senaste fem åren har Japan haft fyra premiärministrar. Att Japan, och resten av världen, befinner sig i en finanskris gör inte det lättare för de japanska politikerna. Camilla skriver i ett senare inlägg att den nuvarande premiärministern inte kommer att bli omvald i höst då förtroendet från folekt är för lågt.

Att det är oroligt åt det politiska hållet kommer att göra det svårare för Japan att ta sig ut ur krisen då folket inte kan förlita sig på trygga ledare. Som jag har uppfattat det så klarar ledarna i Japan inte av pressen under en kris då de alla verkar missköta sina jobb och begå misstag. Ett konkret exempel, som Camilla skriver om i inlägget, är då den förra finansministern fick avgå då han verkat alkoholpåverkad på en presskonferens.

 Jag tycker att det verkar som Japans ekonomi och politiker går hand i hand. Om man tittar på Japans ekonomiska utveckling så var den efter andra världskriget (då det nuvarande partiet fick makten) relativt bra och återhämtade sig snabbt. Här fanns inte heller några större problem inom landets ledning. Men när man runt slutet av 1980-talet började få det knackigt på ekonomin blev det genast svårt för Japans politiker. Andrea skriver i en kommentar till ett av Camillas inlägg att ”den politiska oförmågan att ta tag i bankkrisen blev uppenbar”. Sedan blev det dock bättre och under början av 2000-talet att Japan en mycket populär premiärminister. Men sedan kom finanskrisen och återigen får politikerna problem och tappar folkets förtroende. Finanskrisen leder alltså till ett sämre politsikt styre då japanska politiker inte verkar kunna arbeta bra under kristider och då tappar folkets förtroende.

Emelie Wenthzel

Konsekvenser utifrån BNP-ekvationen

Sett utifrån BNP-ekvationen (BNP = C + G + I + (Ex – IM)), kan vi konstatera följande:

 

-          C (hushållens konsumtion): då de japanska hushållen sparar en stor del av sin inkomst och saknar vilja att låna pengar, växer konsumtionen endast i takt med inkomstutvecklingen, vilken hittills har varit väldigt svag.
Enligt Paul Krugman har löneutvecklingen i den japanska privata sektorn under åren 1997 – 2003 fallit med i genomsnitt 1 % per år. Med andra ord riskerar de japanska hushållens benägenhet att konsumera att minska.

-          G (offentliga sektorns konsumtion): en stor statsskuld i kombination med en oförändrad BNP resulterar i att inte heller den offentliga sektorn har möjlighet att öka sin konsumtion.

-          I (företags och offentliga sektorns investeringar): då efterfrågan på japanska varor är låg både utomlands (delvis på grund av dyr yen) och inhemskt, är investeringsviljan svag hos företagen.
Den offentliga sektorns svaga investeringsförmåga orsakas av samma faktorer som de som försvagar konsumtionen.

-          Ex-IM (exporten minus importen): liten efterfrågan på japanska varor då yenen är dyr. En dyr yen resulterar i att det blir billigare att importera varor.
Enligt en artikel på Wikipedia, är Japan dessutom starkt beroende av sin import för att tillfredsställa behovet på olja och naturgas. Dessutom producerar Japan endast 40 % av sina livsmedel. Resten importeras.

 

Slutsats: dagens ekonomiska situation i Japan kan inte fortskrida om BNP ska växa. Men tro mig, hoppet är inte ute! Jag återkommer med mina genomtänkta åtgärdsförslag i nästa fas…

 

/Andrea

Olika bolånesystem

Efter att ha läst Lollos inlägg Kreditinstitutionernas fall, mindes jag att jag någonstans läst om ett fenomen som utgör ytterligare en orsak till varför det gått sämre för de amerikanska kreditinstitutionerna än för de europeiska. Detta inlägg behandlar alltså en orsak och de olika konsekvenser som orsaken leder till i olika delar av världen.

Det skulle ha blivit en kommentar, men då det färdiga materialet var längre än sjäva inlägget som kommentaren var ämnad för, fick det bli ett eget inlägg. Håll i er nu, för det här är intressant!

Det europeiska systemet
Om en svensk belånar sitt hem och sedan inte kan betala tillbaka, tar banken säkerheten. Om säkerhetens värde understiger lånet, är låntagaren fortfarande skyldig banken pengar (mellanskillnaden).

Det amerikanska systemet
I USA däremot, räcker det normalt för låntagaren att lämna ifrån sig säkerheten. Det spelar ingen roll om värdet på denna understiger lånet – så fort låntagaren lämnat sin pant till banken, är låntagaren fri från skuld. Detta gör att kreditinstitutionerna ensamma får stå för mellanskillnaderna.

Nackdel med det amerikanska systemet
Nackdelen med det amerikanska systemet är att nationens kreditinstitutioner snabbare får problem, då amerikanarna är nöjda med att ha lämnat sin pant till banken, och låta någon annan stå för mellanskillnaden.

I tider som dessa, när värdena på bostäder (säkerheter) fallit så kraftigt, och låntagare lämnat sina säkerheter i pant till kreditinstitutionerna, har dessa ensamma fått stå för mellanskillnaden. Då mellanskillnaderna utgjort enorma summor, har bankerna som resultat av detta gått omkull.

Fördel med det amerikanska systemet
Om en europeisk låntagare lämnat ifrån sig sin bostad och får veta att värdet på denna är otillräckligt, tvingas europén så långt det är möjligt att på något sätt betala in mellanskillnaden, tillskillnad från den amerikanska låntagaren, som är fri från skuld så fort säkerheten är lämnad till banken.

Så, när stormen är över och solen skiner igen, vem är mest benägen att ta nya lån? Då europén förhoppningsvis har lärt sig någonting av sitt beteende, skulle jag vilja påstå att det är amerikanen. På så sätt kommer den amerikanska ekonomin fortare på fötter, eftersom att folket är villigare att göra nya investeringar – ta nya lån.

/Andrea