Brev till finansminstern: 5 lösningar på den ekonomiska krisen i Japan

Herr finansminister,

Med anledning av den pågående recessionen i Japan skriver jag nu detta brev för att föreslå fem förslag för att Japan skall kunna ta sig ur denna kris.

Efter att ha tittat på BNP-ekvationen (BNP = C + G + I + (Ex – IM)), har jag kommit fram till att det som framförallt brister i ekvationen är konsumtionen. Den dåliga konsumtionen orsakas av det utbredda sparandet. Utifrån detta tänker jag föreslå mina första två lösningar.

Sparandet förekommer främst bland Japans äldre befolkning (”60 % av sparandet innehas av japaner över 60 år” skriver jag i mitt inlägg ”Var i det japanska systemet ska åtgärderna sättas in?”). Men som man brukar säga; man kan inte lära en gammal hund sitta. Att motivera de äldre att spendera sina pengar tror jag kan bli svårt. Istället kan man motivera dem att ge pengarna till sina yngre släktingar, då den yngre generationen är mer benägen att konsumera.

I mitt inlägg ”Var i det japanska systemet ska åtgärderna sättas in? ” refererar jag till en artikel från ”The Economist”  där journalisten skriver att gåvor i form av pengar beskattas lika högt som en inkomst. På grund av detta är de äldre inte alltför benägna att ge bort pengar – det är ju mer ekonomiskt att fortsätta spara än att skänka bort dem. Därför föreslår jag, i enighet med journalisten på ”The Economist” minskad skatt på ekonomiska gåvor.

För att fortsätta på ämnet ”översparande”, refererar jag till min inläggsserie kring ämnet, i vilken jag tar upp orsakerna till sparandet. En av dem är oron inför risken att de yngre generationerna inte kommer att ha råd att försörja dem, då Japans demografiska tillväxt är negativ, med en mortalitet som är större än nativiteten. Mitt andra förslag blir därför att staten sätter in en finanspolitisk åtgärd genom att tillämpa det svenska systemet med barnbidrag för att uppmuntra frambringandet av barn ”made in Japan”.

Mina tre sista åtgärdsförslag har med den minskande exporten, den ökande arbetslösheten och med det japanska politiska systemet att göra.

En annan faktor som oroa japanerna och får dem att spara, är deras oro över avskaffandet av livstidsanställningarna, med resultat att de tvingas gå utan jobb. I en artikel på DI rapporteras om den ökande arbetslösheten i Japan. Utifrån denna, blir mitt tredje åtgärdsförslag att staten sätter in någon form keynesiansk lösning, då fler arbetstillfällen behöver skapas.

”Ökad export är ett måste” heter ett av Louises inlägg. Rubriken på det blir mitt fjärde åtgärdsförslag. Som jag tar upp i min kommentar på det inlägget, kan detta bli svårt att göra, då den sjunkande efterfrågan utomlands dels orsakas av den pågående finanskrisen, men också av att yenen blivit så dyr.

I samma kommentar konstaterar jag att möjligheterna att påverka valutans värde ligger bortom statens makt. För att kunna minska värdet på en valuta krävs fast växelkurs, så att man kan devalvera. Därför har jag inget konkret förslag på hur problemet med den dyra valutan skall åtgärdas, men en valutapolitisk åtgärd bör tas fram.

Under den tid som jag har studerat Japans ekonomiska situation, har jag vid ett flertal tillfällen slagits av hur bristfällig finanspolitiken är, för att inte tala om vilken låg tilltro folket har till sina politiker. Som jag skriver i mitt inlägg ”Del 1: dåliga erfarenheter”, har Japan under de senaste åren varit med om tre allvarliga finansiella kriser som staten mer eller mindre sopat under mattan, istället för att ta tag i dem. Detta har lett till både att folkets tilltro för politikerna minskat, men också till att ett dysfunktionellt ekonomiskt system upprättats. Jag anser att det politikerna bör se över det ekonomiska systemet.

Med hjälp av ovanstående anser jag att den ekonomiska krisen i Japan kan mildras.

/Andrea

Var i det japanska systemet ska åtgärderna sättas in?

Jag tänkte nu komma med ett förslag till lösning på den ekonomiska krisen i Japan utifrån BNP-ekvationen; BNP = C + G + I + (Ex – IM). Utifrån denna kan man titta på var lösningsåtgärder behövs.

Statlig konsumtion?

Med hjälp av G (statlig konsumtion) har den japanska regeringen redan försökt att göra något åt situationen med hjälp av en keynesiansk lösning: tre stora stimulanspaket, vilket jag skrivit om i mitt inlägg ”Japans ekonomiska situation”. Detta åtgärdsförsök ledde dock inte till några större positiva förändringar.

Investeringar?

I (investeringar i realkapital) känns inte heller som en rimlig lösning – om det inte finns någon som konsumerar varor och tjänster, varför lägga ner pengar på att förbättra möjligheterna att producera dessa?

Konsumtion!

Min slutsats blir att C (konsumtion) är det område där förslag på lösningar behövs. För att öka konsumtionen, krävs att japanerna minskar sitt sparande, då inkomstutvecklingen i de japanska hushållens sjunker, vilket jag tittat på i mitt inlägg ”Konsekvenser utifrån BNP-ekvationen”.

Sparandet är problemet

Problemet är alltså ”översparandet” bland de äldre (60 % av sparandet innehas av japaner över 60 år) vilket resulterar i att japanen inte ökar sin konsumtion. En lösning till detta problem fann jag för någon vecka sedan i en artikel i tidskriften ”The Economist” .

Enligt journalisten är en av förklaringarna till det höga sparandet bland de äldre att finansiella gåvor beskattas lika högt som en inkomst. Alltså, om de äldre önskar ge pengar till sina yngre släktingar, hindras de av höga skatter. De känner antagligen att det är lika bra att spara pengarna istället för att ge dem till den yngre generationen (vilken sannolikt har större intresse av att konsumera).

Så, vad bör göras för att minska de äldres sparande?

För att åtgärda detta, föreslår journalisten att beskattningen av gåvor bör reduceras och andra förändringar i skattesystemet som missgynnar sparande bör göras. Han skriver även att reformer av pensionssystemet samt vården är lämpligt. Se även min kommentar.

/Andrea

Japanen måste börja konsumera

Japanernas återhållsamhet när det gäller att spendera sina pengar har vi kommit fram till är en av de många orsakerna till att ekonomin ser ut som den gör idag i Japan. Istället för att spara alla sina pengar bör japanerna konsumera mer så att hjulen kan börja snurra igen.

Andrea har i sin ”följetång” Varför sparar japanen? förklarat hur japanerna sparar mycket av sina pengar p.g.a:

1. De vill kunna förbereda sig inför kommande ekonomiska kriser då de haft en del erfarenheter av detta
2. De vill spara pengar ifall livstidsanställningarna avskaffas
3. Den demografiska situationen i Japan skapar oro inför framtiden och man fruktar att de yngre generationerna inte ska ha råd att försörja de gamla

Om man tittar ur japanens perspektiv så måste man ju säga att de gör helt rätt i att spara, de tänker ju bara på sin framtid. Men idag behöver vi en ökning av konsumtionen ifall vi ska kunna ta oss ur den här krisen. För i enlighet med BNP-ekvationen (BNP = C + G + I + (Ex – IM)) så innebär en ökning av den privata konsumtionen (C) en ökning av BNP.

När fler människor börjar konsumera för mer pengar kan företagen investera mer och anställa folk. Detta gör att folk kan konsumera ännu mer eftersom de får lön och vi kan då se en uppåtgående trend.

/Louise G

Konsekvenser utifrån BNP-ekvationen

Sett utifrån BNP-ekvationen (BNP = C + G + I + (Ex – IM)), kan vi konstatera följande:

 

-          C (hushållens konsumtion): då de japanska hushållen sparar en stor del av sin inkomst och saknar vilja att låna pengar, växer konsumtionen endast i takt med inkomstutvecklingen, vilken hittills har varit väldigt svag.
Enligt Paul Krugman har löneutvecklingen i den japanska privata sektorn under åren 1997 – 2003 fallit med i genomsnitt 1 % per år. Med andra ord riskerar de japanska hushållens benägenhet att konsumera att minska.

-          G (offentliga sektorns konsumtion): en stor statsskuld i kombination med en oförändrad BNP resulterar i att inte heller den offentliga sektorn har möjlighet att öka sin konsumtion.

-          I (företags och offentliga sektorns investeringar): då efterfrågan på japanska varor är låg både utomlands (delvis på grund av dyr yen) och inhemskt, är investeringsviljan svag hos företagen.
Den offentliga sektorns svaga investeringsförmåga orsakas av samma faktorer som de som försvagar konsumtionen.

-          Ex-IM (exporten minus importen): liten efterfrågan på japanska varor då yenen är dyr. En dyr yen resulterar i att det blir billigare att importera varor.
Enligt en artikel på Wikipedia, är Japan dessutom starkt beroende av sin import för att tillfredsställa behovet på olja och naturgas. Dessutom producerar Japan endast 40 % av sina livsmedel. Resten importeras.

 

Slutsats: dagens ekonomiska situation i Japan kan inte fortskrida om BNP ska växa. Men tro mig, hoppet är inte ute! Jag återkommer med mina genomtänkta åtgärdsförslag i nästa fas…

 

/Andrea