Brev till finansminstern: 5 lösningar på den ekonomiska krisen i Japan

Herr finansminister,

Med anledning av den pågående recessionen i Japan skriver jag nu detta brev för att föreslå fem förslag för att Japan skall kunna ta sig ur denna kris.

Efter att ha tittat på BNP-ekvationen (BNP = C + G + I + (Ex – IM)), har jag kommit fram till att det som framförallt brister i ekvationen är konsumtionen. Den dåliga konsumtionen orsakas av det utbredda sparandet. Utifrån detta tänker jag föreslå mina första två lösningar.

Sparandet förekommer främst bland Japans äldre befolkning (”60 % av sparandet innehas av japaner över 60 år” skriver jag i mitt inlägg ”Var i det japanska systemet ska åtgärderna sättas in?”). Men som man brukar säga; man kan inte lära en gammal hund sitta. Att motivera de äldre att spendera sina pengar tror jag kan bli svårt. Istället kan man motivera dem att ge pengarna till sina yngre släktingar, då den yngre generationen är mer benägen att konsumera.

I mitt inlägg ”Var i det japanska systemet ska åtgärderna sättas in? ” refererar jag till en artikel från ”The Economist”  där journalisten skriver att gåvor i form av pengar beskattas lika högt som en inkomst. På grund av detta är de äldre inte alltför benägna att ge bort pengar – det är ju mer ekonomiskt att fortsätta spara än att skänka bort dem. Därför föreslår jag, i enighet med journalisten på ”The Economist” minskad skatt på ekonomiska gåvor.

För att fortsätta på ämnet ”översparande”, refererar jag till min inläggsserie kring ämnet, i vilken jag tar upp orsakerna till sparandet. En av dem är oron inför risken att de yngre generationerna inte kommer att ha råd att försörja dem, då Japans demografiska tillväxt är negativ, med en mortalitet som är större än nativiteten. Mitt andra förslag blir därför att staten sätter in en finanspolitisk åtgärd genom att tillämpa det svenska systemet med barnbidrag för att uppmuntra frambringandet av barn ”made in Japan”.

Mina tre sista åtgärdsförslag har med den minskande exporten, den ökande arbetslösheten och med det japanska politiska systemet att göra.

En annan faktor som oroa japanerna och får dem att spara, är deras oro över avskaffandet av livstidsanställningarna, med resultat att de tvingas gå utan jobb. I en artikel på DI rapporteras om den ökande arbetslösheten i Japan. Utifrån denna, blir mitt tredje åtgärdsförslag att staten sätter in någon form keynesiansk lösning, då fler arbetstillfällen behöver skapas.

”Ökad export är ett måste” heter ett av Louises inlägg. Rubriken på det blir mitt fjärde åtgärdsförslag. Som jag tar upp i min kommentar på det inlägget, kan detta bli svårt att göra, då den sjunkande efterfrågan utomlands dels orsakas av den pågående finanskrisen, men också av att yenen blivit så dyr.

I samma kommentar konstaterar jag att möjligheterna att påverka valutans värde ligger bortom statens makt. För att kunna minska värdet på en valuta krävs fast växelkurs, så att man kan devalvera. Därför har jag inget konkret förslag på hur problemet med den dyra valutan skall åtgärdas, men en valutapolitisk åtgärd bör tas fram.

Under den tid som jag har studerat Japans ekonomiska situation, har jag vid ett flertal tillfällen slagits av hur bristfällig finanspolitiken är, för att inte tala om vilken låg tilltro folket har till sina politiker. Som jag skriver i mitt inlägg ”Del 1: dåliga erfarenheter”, har Japan under de senaste åren varit med om tre allvarliga finansiella kriser som staten mer eller mindre sopat under mattan, istället för att ta tag i dem. Detta har lett till både att folkets tilltro för politikerna minskat, men också till att ett dysfunktionellt ekonomiskt system upprättats. Jag anser att det politikerna bör se över det ekonomiska systemet.

Med hjälp av ovanstående anser jag att den ekonomiska krisen i Japan kan mildras.

/Andrea

Emelies lösningar till finanskrisen i Japan

God dag! Japans befinner sig idag återigen i en finanskris och måste snabbt försöka att ta sig ur denna. Jag noterat några punkter som jag tycker är värde att se närmare på för att hjälpa landet att ta sig ur krisen.

1)      För det första så ligger stor del av problemet i bristen på konsumtion bland de japanska medborgarna. Louise Génetey skriver i sitt inlägg ”Japanen måste börja konsumera” om varför japanerna har valt att spara pengarna istället för att konsumera. Hon förklarar även i samma inlägg att, om man förhåller sig till BNP-ekvationen så ser man tydligt konsumtionen måste öka. Hon skriver ” För i enlighet med BNP-ekvationen (BNP = C + G + I + (Ex – IM)) så innebär en ökning av den privata konsumtionen (C) en ökning av BNP.”
För att få den privata konsumtionen föreslår jag att ni inspirerar folket att köpa. Jag tror att det gäller för er att hjälpa företag finansiellt, och framförallt företag som har nya, attraktiva och speciella varor som kan skapa en köplust.

 2)      Ett annat sätt att få den privata konsumtionen att öka kan vara att få folket att känna sig trygga. Eftersom ekonomin i Japan under de senaste åren har varit mycket osäker och växlat från hög- och lågkonjunkturer (läs mer om Japans ekonomiska historia i mitt inlägg ”Japans ekonomi de senaste 50 åren”), så känner sig folket osäkra. Japanerna vet att ekonomin inte är säker och vill vara förberedda inför kommande kriser. Nu i och med att livstidsanställningarna, vilket är förklarat i Andrea Stuarts inlägg ” Del 2: Livstidsanställningarna”, tas bort tror jag att det är ännu viktigare att få folket att känna sig trygga då det kan börja konsumera. Jag föreslår att ni ska införa ett bättre socialt skyddsnät då Japanerna inte behöver oroa sig så mycket inför framtiden.

 3)      Ett annat problem som jag finner är den minskade exporten. Även här kan vi utgå från BNP-ekvationen (BNP = C + G + I + (Ex – IM)) och se att för att BNP ska öka måste exporten öka (Ex).  Precis som Louise Génetey skriver i sitt inlägg ”Elektronik- och bilindustrin minskar i Japan” så drabbas Japans export av den minskande efterfrågan på just dessa varor. Även här finner jag att lösningen ligger i statliga investeringar i dessa företag. Det gäller att få varorna attraktiva igen och locka kunder. Ekonomin går alltid i en cykel som efter lågkonjunktur kommer alltid högkonjunktur. När den nuvarande lågkonjunkturen drar som sitt slut är det viktigt för Japan att snabbt komma igång på den globala marknaden. Japans varor måste vara nya och attraktiva då en stor ökning av export känns mycket trovärdigt.

 4)      En annan lösning till att öka exporten ligger i att få igång ”carry traden” igen. Detta skriver Camilla Odenberg om i sitt inlägg ”1: Få igång carry traden igen!”. Vad carry trade finns förklarat i mitt inlägg ”Vad är ”carry trade”?”. Precis som Camilla skriver kommer carry traden att hjälpa Japan ut ur finanskrisen. När carry traden var som stört blommande Japans ekonomi och exporten var större än någonsin. För att Carry Trade ska fungera krävs det att Japans valutavärde är lågt och detta kan vara svårt att uppnå att uppnå i dagen lägen, men jag ser detta om en långsiktig lösning.

 5)      Camilla Odenberg skriver i sitt inlägg ”2: Underskott i bytesbalansen” om en lösning som jag tycker verkar bra. Det hon skriver är att japaner kan köpa en vara från USA och betala i dollar. Japanen måste få tag i dollar och byter då ut en av sina egendomar mot dollar. Amerikanen som nu har bytt till sig en egendom vill heller ha pengar och säljer därför egendomen. Han får betalt i yen och växlar till dollar. Om detta sker i stor skala kan det lida till att det blir ett högt säljtryck på yenen. Vilket kommer leda till att penningvärdet sjunker. Att denna sjunker kommer att leda till att ”Carry traden” kommer igång, och lika så exporten och konsumtionen.

Jag har nu nämnt det fem punkerna som jag tycker är viktigast. Jag tror att Japan, genom att åtgärda det som jag förslår, kommer att ta sig ur finanskrisen. 

Slutligen vill jag säga att informationen och bakgrunden till det jag påstår kommer i från just denna blogg. Jag litar på mina bloggkamraters påståenden eftersom vi har arbetat med detta ämne under en lång tid och även haft lärarledda genomgånger i ämnet. Mina bloggkamrater har även tydligt uppgett sina källor och även förhållt sig kristiskt till de.

Emelie Wenthzel

Var i det japanska systemet ska åtgärderna sättas in?

Jag tänkte nu komma med ett förslag till lösning på den ekonomiska krisen i Japan utifrån BNP-ekvationen; BNP = C + G + I + (Ex – IM). Utifrån denna kan man titta på var lösningsåtgärder behövs.

Statlig konsumtion?

Med hjälp av G (statlig konsumtion) har den japanska regeringen redan försökt att göra något åt situationen med hjälp av en keynesiansk lösning: tre stora stimulanspaket, vilket jag skrivit om i mitt inlägg ”Japans ekonomiska situation”. Detta åtgärdsförsök ledde dock inte till några större positiva förändringar.

Investeringar?

I (investeringar i realkapital) känns inte heller som en rimlig lösning – om det inte finns någon som konsumerar varor och tjänster, varför lägga ner pengar på att förbättra möjligheterna att producera dessa?

Konsumtion!

Min slutsats blir att C (konsumtion) är det område där förslag på lösningar behövs. För att öka konsumtionen, krävs att japanerna minskar sitt sparande, då inkomstutvecklingen i de japanska hushållens sjunker, vilket jag tittat på i mitt inlägg ”Konsekvenser utifrån BNP-ekvationen”.

Sparandet är problemet

Problemet är alltså ”översparandet” bland de äldre (60 % av sparandet innehas av japaner över 60 år) vilket resulterar i att japanen inte ökar sin konsumtion. En lösning till detta problem fann jag för någon vecka sedan i en artikel i tidskriften ”The Economist” .

Enligt journalisten är en av förklaringarna till det höga sparandet bland de äldre att finansiella gåvor beskattas lika högt som en inkomst. Alltså, om de äldre önskar ge pengar till sina yngre släktingar, hindras de av höga skatter. De känner antagligen att det är lika bra att spara pengarna istället för att ge dem till den yngre generationen (vilken sannolikt har större intresse av att konsumera).

Så, vad bör göras för att minska de äldres sparande?

För att åtgärda detta, föreslår journalisten att beskattningen av gåvor bör reduceras och andra förändringar i skattesystemet som missgynnar sparande bör göras. Han skriver även att reformer av pensionssystemet samt vården är lämpligt. Se även min kommentar.

/Andrea

Sammanfattning – sociala konsekvenser

Okej, så… gällande de sociala konsekvenserna som finanskrisen har lett till har jag lite svårt att generalisera det hela. För när jag tänker på sociala konsekvenser tänker jag på hur människor och familjer har påverkats osv. och detta är ju lite svårt att ta reda på som utomstående men jag ska försöka att använda mig av era inlägg samt mitt förnuft för att skriva en så bra sammanfattning som möjligt.

Om man inte tittar på Japan, utan på till exempel USA, skulle jag vilja påstå att man kan se fler sociala konsekvenser av finanskrisen då extremt många har förlorat bostäd, arbete, bil osv. Sjukvården i USA är inte heller gratis och dessa faktorer har spelat en stor roll då finanskrisen har lett till en lägre levnadsstandard.

Livstidsantällningar
 I Japan ser det dock lite annorlunda ut eftersom de har så kallade ”livstidsanställningar” vilket Andrea skriver om i ett av sina inlägg. Livstidsanställningar är precis som det låter, en anställning som räcker livet ut. Andrea skriver i sitt inlägg att 78 % av japanerna känner sig trygga med detta system. Problemet är bara att det inte kommer att kunna fortsätta på detta vis i all evighet. Redan nu har förändringar skett. Det japanska teknikföretaget Sonys försäljning gått ner med 70 % och Toyota redovisade förra året den sämsta försäljningen på 35 år. Dessa företag blir nu tvungna att säga upp arbetare.

Svårt att vara arbetslös japan
Att vara Japan och bli uppsagd tror jag är värre än att vara svensk eller amerikan och bli uppsagt då man som Japan inte är beredd på det på grund av de så kallade livstidsantällningarna. I Sverige har vi relativt många arbetslösa och det finns i hjälp att få. I Japan blir det däremot svårare eftersom många företag använder sig av just livstidanställningen och därför skulle de inte nyanställa en 40-åring till exempel. Jag tror att Japanerna inte klarar av arbetsslösheten lika bra som en svensk skulle göra. Japanerna känner sig trygga med livstidsantällningarna och när det systemet inte fungerar längre känner de sig nog förvirrade. Jag vet inte hur det sociala skyddsnätet ser ut i Japan, men jag skulle inte tro att det är lika ”bra” som i Sverige.

Nu känner jag att mina ögon inte vill hålla sig öppna längre så jag kommer att avsluta här. Jag ska försöka att fortsätta imorgon. Lycka till på förhöret eller vad det nu blir.

Emelie Wenthzel

Sammanfattning – politiska konsekvenser

Här är den första sammanfattningen som alltså handlar om de politiska konsekvenserna som finanskrisen har lett till.

Japans politiska styre är inte på topp, och har inte heller varit det under ett bra tag. Camilla skrev i ett av sina inlägg att förtroendet till politikerna idag inte är stort. Under de senaste fem åren har Japan haft fyra premiärministrar. Att Japan, och resten av världen, befinner sig i en finanskris gör inte det lättare för de japanska politikerna. Camilla skriver i ett senare inlägg att den nuvarande premiärministern inte kommer att bli omvald i höst då förtroendet från folekt är för lågt.

Att det är oroligt åt det politiska hållet kommer att göra det svårare för Japan att ta sig ut ur krisen då folket inte kan förlita sig på trygga ledare. Som jag har uppfattat det så klarar ledarna i Japan inte av pressen under en kris då de alla verkar missköta sina jobb och begå misstag. Ett konkret exempel, som Camilla skriver om i inlägget, är då den förra finansministern fick avgå då han verkat alkoholpåverkad på en presskonferens.

 Jag tycker att det verkar som Japans ekonomi och politiker går hand i hand. Om man tittar på Japans ekonomiska utveckling så var den efter andra världskriget (då det nuvarande partiet fick makten) relativt bra och återhämtade sig snabbt. Här fanns inte heller några större problem inom landets ledning. Men när man runt slutet av 1980-talet började få det knackigt på ekonomin blev det genast svårt för Japans politiker. Andrea skriver i en kommentar till ett av Camillas inlägg att ”den politiska oförmågan att ta tag i bankkrisen blev uppenbar”. Sedan blev det dock bättre och under början av 2000-talet att Japan en mycket populär premiärminister. Men sedan kom finanskrisen och återigen får politikerna problem och tappar folkets förtroende. Finanskrisen leder alltså till ett sämre politsikt styre då japanska politiker inte verkar kunna arbeta bra under kristider och då tappar folkets förtroende.

Emelie Wenthzel

Diagrammet!!!!!

Okej nu har jag varit i kontakt med skaparen av detta diagram och jag har tillåtelse att publicera det på vår blogg.
Jag hittade det på en blogg som är skriven av en spanjor som bor i Tokyo sedan fyra år tillbaka. Författaren är intreserad av Japan och finanskrisen, och det är just detta som bloggan handlar om. Han har skrivit ett inlägg om hur Japan och USA och Europa hade påverkat varandra i finanskrisen och han har även gjort ett diagram. Jag tycker att detta diagram är mycket lättförstått och kommer nu att förklara det för er.

Den vänstra sidan representerar Japan och den högra sidan representerar Europa och USA. När det är en glad gubbe så betyder det att ekonomin går bra och folket är glada. När det är en ledsen gubbe betyder det tvärom.
Längst upp på diagrammet visar det att Japans valuta är låg med låg ränta och USA:s och Europas är starka jämfört med yen. Det är nu som man ska passa på att ”carry tradea” lite eftersom räntan för yen är lägre än för dollar och euron. Amerikanerna och Européerna är glada eftersom de tjänar pengar på att handla med yen. Japanerna är också glada för deras export är hög eftersom deras valuta är billig. Sedan börjar bolånekrisen i USA och då börjar de glada minerna att minska. Räntan i Europa och USA sjunker och ”carry trade” minskar. I och med detta så stiger den Japanska valutan. Då blir Japanerna inte heller glada eftersom deras export minskar på grund av deras höga penningvärde. Enligt diagrammet står nu Japan i recession och deflation och likaså USA och Europa.

Jag åkerkommer senare igen!
Emelie Wenthzel

god morgon

Godmorgon kamrater!

Tänkte bara informera er om att jag nu har fått tillstånd att publicera diagrammet som jag råkade göra förut utan tillstånd. Jag har pratat med grundaren av bloggen, som även är tillverkaren av diagrammet. Tyvärr har jag inte tid att publicera det nu men jag gör det senare idag och då ska jag även försöka att analysera det och tolka vad konsekvenserna är/blir. Ses i skolan!

Emelie Wenthzel

Del 4: varför sparar japanen?

För att sammanfatta, orsakas japanernas höga sparkvot (med låg konsumtion som en konsekvens) av oron de känner inför framtiden.

De sparar för att kunna förbereda sig inför risken av ytterligare ekonomiska kristider.

De sparar för att de är rädda för att inte kunna behålla sina jobb om livstidsanställningssystemet avskaffas.

De sparar för att kunna klara sig i framtiden då det finns en risk att de yngre generationerna inte kommer att ha råd att försörja dem.

 Dessa orsaker till sparande i kombination med ett dysfunktionellt politiskt system som japanerna inte känner någon tilltro till, samt existensen av världens största statsskuld, som bara förväntas växa. Dessa problem måste utan tvekan lösas om Japan en gång för alla ska lyckas vända den negativa spiral som landets ekonomi för närvarande befinner sig i.

 /Andrea

Del 3: sjunkande nativitet

Sjunkande födelsetal
Den sista anledningen jag tänker ta upp, som antagligen är den allvarligaste, är den sjunkande nativiteten, som i kombination med en oförändrad mortalitet ger upphov till negativ demografi.

Enligt statistik från november 2008, utgörs den japanska populationen av följande andelar:

-     0 – 14- år: 13,5 %

-     15 – 64 år: 64,1 %

-      65 år och äldre: 22,4 %

Statistik över mortalitet och nativitet
Redan här ser man att andelen ”65-åringar och äldre” är större än andelen 0-14-åringar. På CIA:s rankinglista över nativitet i olika länder, ligger Japan på plats 224 med 7,24 födda barn per 1000 människor. De innehar med andra ord placeringen som det land med världens näst sämsta nativitet. Endast Hong Kong är sämre.

CIA har även en rankinglista över mortalitet. Där ligger Japan på en 72:a plats utav 224, med 9,54 döda per 1000 invånare. 
Man säger att Japan befinner sig i det fjärde steget i den demografiska transitionen – det dör fler än vad det föds.

Problematisk framtid
Den yngre generationen av japaner står inför ett allvarligt problem: att finansiera den äldre, pensionerande generationen av 40- och 50-talister. I artikeln ”Japan – åter en ekonomi i världsklass” står det att den japanska arbetskraften kommer att falla med 10 miljoner japaner fram till år 2030, vilket kommer att innebära allvarliga problem, då det redan nu är svårt att nyrekrytera.

Detta i kombination med fallande födelsetal och med en statsskuld som utgör 180 % av BNP, utgör ytterligare en anledning för japanerna att spara: det finns ingen garanti för att de kommande, krympande generationerna kommer ha råd att försörja den åldrande generationen.

 /Andrea

Del 2: livstidsanställningar

Något annat som associeras med den japanska ekonomin och arbetsmarknaden, är de så kallade livstidanställningarna, som är ett namngivet fenomen, som på japanska heter shushinkoyo. Detta innebär att japaner rekryteras från skolan hellre än från andra arbetsplatser, och stannar inom samma företag fram till pensionen. Folk som varit anställda hos flera olika arbetsgivare betraktas till och med av somliga som illojala.

Då livstidanställningar är ett dyrt system för företagen, kommer andelen livstidsanställda i framtiden i Japan (som idag uppgår till ungefär 20 % av befolkningen) att minska.

En undersökning gjord av JILPT år 2004 visar att 78 % av japanska arbetare gillar systemet med livstidsanställning och känner sig trygga med det. Med den här statistiken som grund, vill jag påstå att många japaner känner oro inför risken att inte kunna behålla sina jobb om detta system avskaffas, vilket skulle kunna vara en förklaring till japanernas beteende att spara.

 /Andrea