Brev till finansminstern: 5 lösningar på den ekonomiska krisen i Japan

Herr finansminister,

Med anledning av den pågående recessionen i Japan skriver jag nu detta brev för att föreslå fem förslag för att Japan skall kunna ta sig ur denna kris.

Efter att ha tittat på BNP-ekvationen (BNP = C + G + I + (Ex – IM)), har jag kommit fram till att det som framförallt brister i ekvationen är konsumtionen. Den dåliga konsumtionen orsakas av det utbredda sparandet. Utifrån detta tänker jag föreslå mina första två lösningar.

Sparandet förekommer främst bland Japans äldre befolkning (”60 % av sparandet innehas av japaner över 60 år” skriver jag i mitt inlägg ”Var i det japanska systemet ska åtgärderna sättas in?”). Men som man brukar säga; man kan inte lära en gammal hund sitta. Att motivera de äldre att spendera sina pengar tror jag kan bli svårt. Istället kan man motivera dem att ge pengarna till sina yngre släktingar, då den yngre generationen är mer benägen att konsumera.

I mitt inlägg ”Var i det japanska systemet ska åtgärderna sättas in? ” refererar jag till en artikel från ”The Economist”  där journalisten skriver att gåvor i form av pengar beskattas lika högt som en inkomst. På grund av detta är de äldre inte alltför benägna att ge bort pengar – det är ju mer ekonomiskt att fortsätta spara än att skänka bort dem. Därför föreslår jag, i enighet med journalisten på ”The Economist” minskad skatt på ekonomiska gåvor.

För att fortsätta på ämnet ”översparande”, refererar jag till min inläggsserie kring ämnet, i vilken jag tar upp orsakerna till sparandet. En av dem är oron inför risken att de yngre generationerna inte kommer att ha råd att försörja dem, då Japans demografiska tillväxt är negativ, med en mortalitet som är större än nativiteten. Mitt andra förslag blir därför att staten sätter in en finanspolitisk åtgärd genom att tillämpa det svenska systemet med barnbidrag för att uppmuntra frambringandet av barn ”made in Japan”.

Mina tre sista åtgärdsförslag har med den minskande exporten, den ökande arbetslösheten och med det japanska politiska systemet att göra.

En annan faktor som oroa japanerna och får dem att spara, är deras oro över avskaffandet av livstidsanställningarna, med resultat att de tvingas gå utan jobb. I en artikel på DI rapporteras om den ökande arbetslösheten i Japan. Utifrån denna, blir mitt tredje åtgärdsförslag att staten sätter in någon form keynesiansk lösning, då fler arbetstillfällen behöver skapas.

”Ökad export är ett måste” heter ett av Louises inlägg. Rubriken på det blir mitt fjärde åtgärdsförslag. Som jag tar upp i min kommentar på det inlägget, kan detta bli svårt att göra, då den sjunkande efterfrågan utomlands dels orsakas av den pågående finanskrisen, men också av att yenen blivit så dyr.

I samma kommentar konstaterar jag att möjligheterna att påverka valutans värde ligger bortom statens makt. För att kunna minska värdet på en valuta krävs fast växelkurs, så att man kan devalvera. Därför har jag inget konkret förslag på hur problemet med den dyra valutan skall åtgärdas, men en valutapolitisk åtgärd bör tas fram.

Under den tid som jag har studerat Japans ekonomiska situation, har jag vid ett flertal tillfällen slagits av hur bristfällig finanspolitiken är, för att inte tala om vilken låg tilltro folket har till sina politiker. Som jag skriver i mitt inlägg ”Del 1: dåliga erfarenheter”, har Japan under de senaste åren varit med om tre allvarliga finansiella kriser som staten mer eller mindre sopat under mattan, istället för att ta tag i dem. Detta har lett till både att folkets tilltro för politikerna minskat, men också till att ett dysfunktionellt ekonomiskt system upprättats. Jag anser att det politikerna bör se över det ekonomiska systemet.

Med hjälp av ovanstående anser jag att den ekonomiska krisen i Japan kan mildras.

/Andrea

Heeej!

Okej sorry att jag har varit inaktiv på sista tiden men jag varit tvungen att fokusera på att inte få ig i naturkunskap! Men nu är jag här iallafall!

Så lösningar…..!

Jag har egentligen inte så mycket att säga förutom att jag håller med er i de lösningar som ni har föreslagit.

Precis som Louise skrev i sitt inlägg ”Japanen måste börja konsumera” så måste det japanska folket att börja konsumera och sluta spara. Jag tror att detta kommer att vara extra svår för japanerna eftersom de är så vana vid att spara. Om man jämför med till exempel amerikanarna som är så bra på att konsumera så ha de det mycket lättare att gå in i en affär och köpa saker utan att få dåligt samvete. Amerikanerna borde kanske tidigare ha lärt sig att spara av japanerna och japanerna borde ha lärt sig att konsumera av amerikanerna.
Anyways…. Japanerna måste alltså börja konsumera för att få igång cykeln igen så att Japans BNP kan öka.

Sedan tror jag även, vilket Camilla skriver om i en kommentar till Andreas inlägg ”Var i det japanska systemet ska åtgärderna sättas in?”, att den japanska politiken måste förbättras. Jag skrev i mitt inlägg ”Sammanfattning – politiska konsekvenser” om hur politiken har påverkat finanskrisen i Japan. I inlägget skrev jag bland annat att jag tror att Japans ekonomi och politik går hand i hand. Jag tycker att det verkar som att politikerna i Japan inte klarar av pressen när det går dåligt och då inte kan föra landet ur krisen. De japanska politikerna måste ta sig själv i kragen och ta sina arbeten seriöst. De måste få folket att tro på sina ledare. Precis som Obama har fått det amerikanska folket att göra. Jag tror att bristen på förtroende till ledarna leder till att befolkningen inte vill konsumera. Folket är rädda för finanskriser tror inte att politikerna kommer att se till så att landet tar sig ur krisen, därför sparar de heller.

 

Förlåt för att detta inlägg är jätterörigt men jag är lite splittrad just nu!

Emelie Wenthzel

Lågt förtroende för politikerna skadligt för ekonomin

Oron inom japansk politik är en av orsakerna till att ekonomin försämras där just nu. Förtroende är något av ett nyckelord inom både politik och ekonomi och just nu är förtroendet för Japans politiker väldigt lågt.

Förtroende och politik

Utan förtroende kan politiker i en fungerande demokrati inte bli valda, eftersom hela konceptet med demokrati är att folket ska styra och därför väljer sina ledare. Japans förre finansminister avgick just därför att han förlorat sitt förtroende och sitt anseende efter att ha verkat full på en presskonferens. Förlorat förtroende var delvis anledning till att två premiärministrar i Japan avgått under en tvåårsperiod. Det är också skälet till att Taro Aso, Japans nuvarande ledare kanske inte kommer att bli omvald i höst. Folket litar helt enkelt inte på att han kan klara av att styra landet, vilket Andrea Stuart skrev i en kommentar här på bloggen.

Japanerna är försiktiga

Precis lika viktigt är förtroendet inom ekonomi. Om människor är osäkra på vart marknaden är på väg blir många försiktigare, helt naturligt. Med tanke på Japans ekonomiska historia, vilken Emelie Wenthzel har skrivit om tidigare, är det inte konstigt att japanerna är extra försiktiga. Här på bloggen har Andrea Stuart diskuterat japanernas envisa sparare och Louise Génetay har berättat om deras låga konsumtion. Sedan krisen börjat är det ännu värre.

Politikernas dåliga förtroende påverkar ekonomin

Värre säger jag därför att deras låga konsumtion och höga sparande, har skapat en trög ekonomi, som är svår att få igång efter en nedgång. Det kan vi se av att det tog mer än tio år att komma upp ur den senaste finanskrisen i Japan. Och det är här politiken kommer in. Sist reagerade inte politikerna tillräckligt snabbt och kraftigt för att hjälpa upp ekonomin, och det här minns folket. De är rädda för att historien ska upprepas vilket gör att de blir ännu försiktigare: ännu lägre konsumtion och ännu högre sparande.

Slutsats

I en demokrati kan politiker inte komma någonstans utan förtroende, och förtroende eller inte spelar roll för hela samhället. Till exempel för ekonomin: om vi inte har förtroende för de som ska förvalta våra pengar, tar vi färre lån, köper mindre och blir mer på vår vakt. Jag är helt övertygad om att oron inom LDP, det otroligt låga stödet för premiärministern (och hans båda företrädare) och stödpaketen som inte tycks hjälpa, är en huvudorsak (inrikes) till att den japanska ekonomin är svag idag.

/Camilla

Japan i en politisk lågkonjunktur

Hej,

Det är turbulenta tider i Japan, inte bara inom ekonomin utan också inom politiken. I det här inlägget berättar jag kort om de senaste årens regeringsskiften och det sjunkande förtroendet för Japans politiker.

Just nu är Taro Aso preiäminister i Japan, han är den tredje premiärministern på två år. Taro Aso tillhör det liberaldemokratiska partiet (LDP), som är Japans största parti. Enligt Wikipedias engelska version har LDP suttit vid makten större delen av tiden sedan de bildades för över 50 år sedan, något som gör dem till ett av de mest genomgående framgångsrika partierna i den demokratiska världen.

Efter solsken kommer regn: Japans politiker tappar i förtroende

Fram till 2006 satt Junichiro Koizumi vid makten. Han var väldigt populär och ledde, år 2005, enligt brittiska BBC News LDP till den största seger som partiet någonsin skådat. Men som A.A. Milnes figur Nalle Puh säger: ”Allt som kommer upp måste komma ner”. Efter Koizumi har premiärministrarna bytts ut på löpande band:

• Shinzo Abe (2006-2007), Japans yngste premiärminister någonsin avgick på grund av skandaler, katastrofval till överhuset och en personlig kollaps berättar Svenska Dagbladets ledare ”Ännu en regeringschef avgår”.
• Yasuo Fukuda (2007-2008), ”lyckades sedan varken ingjuta framtidstro hos väljarna eller hantera de oppositionella demokraterna” berättar samma artikel. Fukuda och hans regering hamnade i ett parlamentariskt dödläge: de flesta av deras lagförslag röstades ner eftersom oppositionen hade majoritet i överhuset. De tappade stödet hos opinionen snabbt och även Fukuda avgick, efter ett knappt år vid makten.

Taro Aso – ännu en impopulär premiärminister

Nuvarande premiärministern Taro Aso tillträdde sin post i september förra året, och redan har hans populäritet minskat kraftigt. Endast 9,7 % av de tillfrågade i en opinionsundersökning utförd av en privat tv-kanal stödjer honom, uppger nyhetssajten Nyheter24.se. Anledningar till det sjunkande folkliga stödet kan vara:

• Trots de fyra stödpaket på miljontals yen som Asos regering lagt fram sedan i somras, så sjunker BNP-tillväxten kan vi läsa i Svenska Dagbladets artikel ”Rekordsvagt år i Japan”.
• I artikeln ”Bumbling Taro Aso becomes Japan’s answer to George Bush” på brittiska tidningen Sunday Times webbsida, kan vi läsa om en del av de grodor Aso har gjort. Det låter kanske inte så farligt att säga fel ibland, men Aso har inte råd med onödiga misstag och i alltför många tal har det smugit sig in fel som ändrat hela innebörden – vilket grodor ofta gör.
• Dessutom har Aso svårt att hålla ihop sitt parti. Aktie- och ränteinformationssajten Morningstars redaktör Jonas Lindmark skriver att det är stora splittringar inom LDP: de konservativa och de reformvänliga drar åt olika håll.

Blir det kanske bättre om oppositionen får ta över?

Nyval kommer att hållas någon gång i höst, och då kanske det bli totalt maktskifte. Men frågan är om det blir bättre om det största oppositionspartiet, Japans demokratiska parti (DJP), skulle vinna valet? Svaret är inte ett tungandet ja. Morningstars redaktör Jonas Lindmark skriver i  artikeln ”Ny politik krävs i Tokyo” att DJP har samma splittringsproblem som LDP och att det bästa kanske vore att båda partierna delade sig och började om på nytt. Det skulle ge väljarna klarhet i vad de varkligen röstar på, men å andra sidan är det kanske inte den bästa tidpunkten med tanke på den ekonomiska situationen.

Japans har alltså inte bara ekonomiska problem, utan helt klar även politiska. Nu fär vi se vad vi kan få ut av det här…
Godnatt, vi ses imorgon

/Camilla