Sammanfattning – sociala konsekvenser

Okej, så… gällande de sociala konsekvenserna som finanskrisen har lett till har jag lite svårt att generalisera det hela. För när jag tänker på sociala konsekvenser tänker jag på hur människor och familjer har påverkats osv. och detta är ju lite svårt att ta reda på som utomstående men jag ska försöka att använda mig av era inlägg samt mitt förnuft för att skriva en så bra sammanfattning som möjligt.

Om man inte tittar på Japan, utan på till exempel USA, skulle jag vilja påstå att man kan se fler sociala konsekvenser av finanskrisen då extremt många har förlorat bostäd, arbete, bil osv. Sjukvården i USA är inte heller gratis och dessa faktorer har spelat en stor roll då finanskrisen har lett till en lägre levnadsstandard.

Livstidsantällningar
 I Japan ser det dock lite annorlunda ut eftersom de har så kallade ”livstidsanställningar” vilket Andrea skriver om i ett av sina inlägg. Livstidsanställningar är precis som det låter, en anställning som räcker livet ut. Andrea skriver i sitt inlägg att 78 % av japanerna känner sig trygga med detta system. Problemet är bara att det inte kommer att kunna fortsätta på detta vis i all evighet. Redan nu har förändringar skett. Det japanska teknikföretaget Sonys försäljning gått ner med 70 % och Toyota redovisade förra året den sämsta försäljningen på 35 år. Dessa företag blir nu tvungna att säga upp arbetare.

Svårt att vara arbetslös japan
Att vara Japan och bli uppsagd tror jag är värre än att vara svensk eller amerikan och bli uppsagt då man som Japan inte är beredd på det på grund av de så kallade livstidsantällningarna. I Sverige har vi relativt många arbetslösa och det finns i hjälp att få. I Japan blir det däremot svårare eftersom många företag använder sig av just livstidanställningen och därför skulle de inte nyanställa en 40-åring till exempel. Jag tror att Japanerna inte klarar av arbetsslösheten lika bra som en svensk skulle göra. Japanerna känner sig trygga med livstidsantällningarna och när det systemet inte fungerar längre känner de sig nog förvirrade. Jag vet inte hur det sociala skyddsnätet ser ut i Japan, men jag skulle inte tro att det är lika ”bra” som i Sverige.

Nu känner jag att mina ögon inte vill hålla sig öppna längre så jag kommer att avsluta här. Jag ska försöka att fortsätta imorgon. Lycka till på förhöret eller vad det nu blir.

Emelie Wenthzel

Vad hände efter att låginkomsttagarna tagit lån av bankerna?

Att folk inte har pengar, inte är tillräckligt kreditvärdig, för att köpa/ta lån på ett hus, förstår vi kan leda till en ekonomisk kris för bankerna. I det här fallet har det lett till en finanskris som etablerat sig likt ett pandomiskt virus över hela världen. För just bolånekrisen är en av anledningarna till den otroligt ekonomiska kris vi befinner oss i.

De familjer i USA som tidigare inte beviljats lån p.g.a. låg kreditvärdighet får nu möjlighet att gå till sin lokala bank och ansöka om lån som sträcker sig 25 år (subprimelån). För att banken ska tjäna pengar och därmed göra vinst säljer man vidare låneskulden till Fannie Mae för hälften av ränteintäkterna (d.v.s. man får pengarna snabbare – annars kulle man behövt vänta 25 år på att få tillbaka alla pengarna av låntagarna). Låneinstitutet omvandlar sedan lånen till bostadsobligationer, säkerheten har de i bostäderna och deras värden som köps med de lånade pengarna.

Säljer vidare

Därefter säljer Fannie Mae vidare dessa skuldsedlar (obligationer) då de ses som investeringar. För detta finns s.k. investmentbanker, exempel är konkursdrabbade Lehman Brothers. För att öka riskspridningen och därmed öka chansen att göra vinst, klipper investmentbankerna ihop olika obligationspaket (CDO) ut av olika skuldsedlar (obligationer) och säljer vidare. Dessa obligationspaket blir en blandning av lite allt möjligt och därmed svåra att överblicka och hålla ordning på, man försäkrar de också hos låneförsäkringsföretag (t.ex. AIG). Vissa av paketen har väldigt höga risker och blir då svåra att sälja, man tvingas behålla de själva och gömmer då riskerna på olika plaster där de inte syns – riskabelt.

”Mer pengar, vi vill ha mer pengar”

Investmentbankerna blir lite giriga och vill tjäna ännu mer pengar genom att köpa mer skuldsedlar, men det finns begränsningar och restriktioner. Investmentbankerna lättar lite på reglerna och köper jättemycket skulder, i och med detta tar de samtidigt en stor risk.

Höjda räntor

Vid den här tiden, runt 2003-2004 börjar USA:s centralbank höja räntorna igen för att kyla av ekonomin lite (och för att dämpa inflationstrycket) vilket bidrar till höjda priser på bostäderna (i och med att det blir dyrare att låna pengar). År 2005 har man höjt styrräntan till 5,25 % och många låginkomsttagare och minoritetsgrupper som inte var kreditvärdiga i första taget, får stora svårigheter att betala tillbaka sina lån på husen.  

Mycket snart blir många av låntagarna tvungna att ge upp lånebetalningarna och överlämna sina bostäder till bankerna för att de inte har råd. I och med detta sjunker priserna något rejält eftersom det finns för stort utbud på bostäder men inte längre någon efterfrågan (för att uppnå en bra situation strävar man efter att utbud och efterfrågan möts i en balans). Detta leder till en stor kris som kallas bolånekrisen.

Konkurs för investmentbanker

Vid den här tiden börjar företag och investmentbanker gå i konkurs, bl.a. Bear Stearns som köps upp av konkurrenten JPMorgan. De infekterade obligationspaketen börjar visa sina dåliga sidor, de dåliga lånen i dessa drar nämligen ner de bra lånen. 15 september 2008 går investmentbanken Lehman Brothers i konkurs och hela världen finner sig en allt djupare kris.

 

I det här inlägget har jag använt mig mycket av Camillas pdf-fil från http://www.dn.se som hon la upp för någon dag sedan, den är mycket pedagogisk för att få en helhetsbild som ändå inbegriper det viktigaste.

/Louise

En högkonjunktur följs alltid av en lågkonjunktur

Vi kan nog alla enas om att USA har en stor roll i den pågående finanskrisen, det hör vi mycket på nyheterna och kan se i tidningarna. Det vore orättvist att påstå att de bär hela ”skulden” till den då en högkonjunktur alltid följs av en lågkonjunktur, ekonomin kan inte alltid vara på topp. Men vi kan ändå säga att de har en stor bricka med i spelet.

Som vi alla vet och som Camilla har skrivit i ett av sina första inlägg så rör sig en ekonomi i en konjunkturscykel. Ekonomin kan befinna sig i en högkonjunktur eller lågkonjunktur. Befinner man sig i en högkonjunktur kan man alltid vänta sig en nedåtgående trend efter en tid. För ekonomin kan inte jämnt och ständigt vara på topp – till slut har vi maxat produktionen och arbetsmarknaden är fullt sysselsatt. Vi kan helt enkelt inte konsumera mer och vi känner oss ”mätta”. Det är då ”bubblan spricker” och ”flaskhalsar” kan uppstå i produktionen och ekonomin ska skymta en nedåtgående trend. Hur allvarlig denna nedgång ter sig beror självklart på, i det här fallet har ekonomin i hela världen verkligen tagit sig till botten och utvecklats till en finanskris.

Vad jag vill säga med det här inlägget är att vi nog inte ska skylla allt på USA, eftersom vi alltid kan vänta en nedgång efter en högkonjunktur. Men självklart kan USA vara anledningen till att vi sjunkit ner så djupt.

Mer om detta senare! Spännande!

/Louise