Brev till finansminstern: 5 lösningar på den ekonomiska krisen i Japan
Herr finansminister,
Med anledning av den pågående recessionen i Japan skriver jag nu detta brev för att föreslå fem förslag för att Japan skall kunna ta sig ur denna kris.
Efter att ha tittat på BNP-ekvationen (BNP = C + G + I + (Ex – IM)), har jag kommit fram till att det som framförallt brister i ekvationen är konsumtionen. Den dåliga konsumtionen orsakas av det utbredda sparandet. Utifrån detta tänker jag föreslå mina första två lösningar.
Sparandet förekommer främst bland Japans äldre befolkning (”60 % av sparandet innehas av japaner över 60 år” skriver jag i mitt inlägg ”Var i det japanska systemet ska åtgärderna sättas in?”). Men som man brukar säga; man kan inte lära en gammal hund sitta. Att motivera de äldre att spendera sina pengar tror jag kan bli svårt. Istället kan man motivera dem att ge pengarna till sina yngre släktingar, då den yngre generationen är mer benägen att konsumera.
I mitt inlägg ”Var i det japanska systemet ska åtgärderna sättas in? ” refererar jag till en artikel från ”The Economist” där journalisten skriver att gåvor i form av pengar beskattas lika högt som en inkomst. På grund av detta är de äldre inte alltför benägna att ge bort pengar – det är ju mer ekonomiskt att fortsätta spara än att skänka bort dem. Därför föreslår jag, i enighet med journalisten på ”The Economist” minskad skatt på ekonomiska gåvor.
För att fortsätta på ämnet ”översparande”, refererar jag till min inläggsserie kring ämnet, i vilken jag tar upp orsakerna till sparandet. En av dem är oron inför risken att de yngre generationerna inte kommer att ha råd att försörja dem, då Japans demografiska tillväxt är negativ, med en mortalitet som är större än nativiteten. Mitt andra förslag blir därför att staten sätter in en finanspolitisk åtgärd genom att tillämpa det svenska systemet med barnbidrag för att uppmuntra frambringandet av barn ”made in Japan”.
Mina tre sista åtgärdsförslag har med den minskande exporten, den ökande arbetslösheten och med det japanska politiska systemet att göra.
En annan faktor som oroa japanerna och får dem att spara, är deras oro över avskaffandet av livstidsanställningarna, med resultat att de tvingas gå utan jobb. I en artikel på DI rapporteras om den ökande arbetslösheten i Japan. Utifrån denna, blir mitt tredje åtgärdsförslag att staten sätter in någon form keynesiansk lösning, då fler arbetstillfällen behöver skapas.
”Ökad export är ett måste” heter ett av Louises inlägg. Rubriken på det blir mitt fjärde åtgärdsförslag. Som jag tar upp i min kommentar på det inlägget, kan detta bli svårt att göra, då den sjunkande efterfrågan utomlands dels orsakas av den pågående finanskrisen, men också av att yenen blivit så dyr.
I samma kommentar konstaterar jag att möjligheterna att påverka valutans värde ligger bortom statens makt. För att kunna minska värdet på en valuta krävs fast växelkurs, så att man kan devalvera. Därför har jag inget konkret förslag på hur problemet med den dyra valutan skall åtgärdas, men en valutapolitisk åtgärd bör tas fram.
Under den tid som jag har studerat Japans ekonomiska situation, har jag vid ett flertal tillfällen slagits av hur bristfällig finanspolitiken är, för att inte tala om vilken låg tilltro folket har till sina politiker. Som jag skriver i mitt inlägg ”Del 1: dåliga erfarenheter”, har Japan under de senaste åren varit med om tre allvarliga finansiella kriser som staten mer eller mindre sopat under mattan, istället för att ta tag i dem. Detta har lett till både att folkets tilltro för politikerna minskat, men också till att ett dysfunktionellt ekonomiskt system upprättats. Jag anser att det politikerna bör se över det ekonomiska systemet.
Med hjälp av ovanstående anser jag att den ekonomiska krisen i Japan kan mildras.
/Andrea
